Här kommer den efterlängtade fortsättningen.
Som sagt får ni skriva fortsättning på detta. Det är inte min serie, eller så, eftersom det var Remik som uppfann den. Remik själv har förrästen gett mig tillåtelse till detta.
Senast jag såg Remik var han på väg mot Aldurs flod för att fiska öringar, så det kan ta ett tag innan han återvänder.
Alltså, här kommer den:
Opetro Vägfararen promenerade lättsamt genom den mörka skogen. Träden höjde sig mörka och hotfulla mot himlen, men Opetro var inte rädd. Han hade sett värre saker än det här, som till exempel när han smulade sönder en zombies inälvor med bara händerna, eller som när han fick ett fiskben i halsen...
Opetro avbröts i sina funderingar av ett yl. Han ryckte till. Sedan skrattade han hånfullt åt sig själv. Han, Opetro Vägfararen, rädd för en liten varg.
Men ändå kände han paniken inom sig. Han hade en känsla av att han borde vara rädd, men han visste inte varför.
Med ett raspande läte drog han sitt svärd Narufege ur skidan.
Då kom den fram. Varelsen gick på två ben som en människa, men dess kropp var täckt av hår och den hade spetsiga tänder. Men värst var ändå de gula ögonen som lös med ett fruktansvärt sken.
Opetro Vägfararen tvekade inte. Han lade benen på ryggen och försvann.
Varelsen såg efter honom med ett leende på de håriga läpparna.
"Äntligen," sade Remik V@rulven med gravens röst. "Jag har återvänt till livet. Efter sextio år i Dödens rike är jag tillbaka. För att ta hämnd..."
------------------------
Fortsätt för all del!