----Först och främst vill jag meddela att det gick åt 66 cl pepsi för att skriva detta---
Kapitel 6
Efter att ha insett att uppåt inte var det säkraste hållet och att han ändå kanske skulle kunna ta sig ned om han var försiktig vände sig Ugglan helt om och hamnade upp och ned, mest av misstag då hans ben och armar halvt domnat bort efter att han suttit fast över en timme. I ett aningen för högt tempo för hans eget bästa dessutom.
Man hade kunnat jämföra Ugglans nedfärd med en ekorres smidiga och snabba rörelse nedför en trädstam bortsett från det att Ugglan inte rörde sig lika graciöst och dessutom krockade med marken istället för att vigt skutta åt sidan som en ekorre.
Tacksam över att pelaren inte valt att välta och irriterad över sin nya bula i huvudet satte sig Ugglan ned för att vila. Hans nye vän satte sig bredvid och stoppade ned handen i sin ryggsäck.
?Vill du ha en?? undrade han och räckte fram en iskall flaska pepsi.
?Vanligtvis skulle jag ha sagt nej, men ok? sade Ugglan och tog emot ?hur kan de vara så kalla??
?Äh, jag har ett frysfack i ryggsäcken? förklarade den andre.
Ugglan orkade inte ens fundera på hur det hela gick ihop, han ställde bara ned pepsiflaskan på marken och slog av halsen med sitt svärd. Sedan lutade han sig bakåt mot den svala klippväggen och lät sig svepas bort i pepsins förunderliga värld.
?Varför gjorde du så där?? undrade mannen bredvid honom.
?Gjorde vad?? undrade Ugglan.
?Slog upp flaskan med svärdet, förstås?
?Vad skulle jag annars ha gjort?? undrade Ugglan ?har du en kapsylöppnare med dig??
?Självklart har jag det? svarade mannen ?jag har massor av saker, kolla här får du se: en vedyxa, en liten pall, ett bord, tärningar, en jojo, en liten staty, en tiometersstege, en spargris??
?Hur får du plats med allt det där?? undrade Ugglan aningen förvirrat och såg på medan den andre drog ut en barbiedocka, en äggochskinksmörgås och tre liter mjölk ur ryggsäcken.
?Jag vet inte riktigt?? svarade han ?det har alltid varit så helt enkelt?
?Har du stoppat ned allt det där förut??
?Självklart, var skulle de annars komma ifrån??
?Hallå där, du tog ju fram en tiometersstege, den kan vi ju använda!? utbrast Ugglan ?var lade du den??
?Någonstans i närheten av den plats jag slängde min flaska med sällsynt supersyra??
?Var flaskan möjligtvis blå?? undrade Ugglan.
?Just det, hur kunde du gissa det??
?Det ligger en massa blått glassplitter runt den där rykande kratern som ser ut att ha uppslukat alla dina prylar.?
?Krater?? undrade mannen men bestämde sig för att säga något annat ?äh, det där var inte alla mina prylar. Jag har fler saker i ryggsäcken.?
?Har du en stege till där någonstans?? undrade Ugglan.
?Nej, det tror jag inte?
?Hur kommer vi då härifrån??
Plötsligt började sjön nedanför dem bubbla och gunga vilket påkallade deras uppmärksamhet. Ur en vattenvirvel stack plötsligt ett stort huvud upp.
?Jag är den store kung Zora!? sade det.
?Jag är den store lord Uggla!? svarade Ugglan.
?Tyst med dig!? väste huvudet, men lät sedan vänligare ?jag ser att ni behöver hjälp??
?Eh, jo. Det vore liksom trevligt? sade Ugglan.
?Här har jag två set av mina världsberömda simfötter, med de kan till och med ni landkrabbor simma i de värsta strömmarna!? sade kungen och lät i Ugglans öron lite för mycket som en försäljare ?och de kan bli era för den ringa summan av tusen rupier per par!?
?Jag visste det!? stönade Ugglan ?och hur tror du att någon skulle kunna bära med sig tusen rupier??
?Just det!? fortsatte hans vän ?alla vet att det är olagligt att bära med sig mer än niohundranittionio rupier!?
?Va? Det visste jag inte?Det måste vara därför som affärerna går så illa? sade huvudet ?tack för tippset, killar! För att visa min stora tacksamhet ska ni få bli de sista kunderna att betala det gamla priset.?
?Vad vänligt?Och hur ska det gå till då?? undrade Ugglan ?vi har ju inte så mycket pengar!?
?Kära nån då?? sade huvudet ynkligt ?har du aldrig hört talas om avbetalning? Vanligtvis skulle jag inte gå med på det, men eftersom ni är så trevliga??
?Här är alla mina pengar, du får börja med dem? sade Ugglan och slängde ut trehundra rupier i vattnet nära kungen.
?Så lite?? undrade han ?men ok, jag litar på att ni betalar senare så ni kan få varorna nu!?
Plötsligt försvann kungen under vattnet på nytt och precis innan vattnet blev som vanligt hoppade ett par simfötter upp på marken bredvid dem.
Av en ren slup var det just där som ryggsäcken låg och vid kollisionen började den rulla ned mot kanten.
I panik slängde sig ägaren efter den för att rädda den från att sjunka till havets botten. Precis i sista ögonblicket fick han dessutom tag på väskan, som oturligt nog var upp och ned och dessutom väldigt öppen. Besviket slängde han den på marken och såg dyster ut.
?Du kan få ha min magiska bumerang i väskan? sade Ugglan för att pigga upp honom.
?Va? Är den verkligen magisk?? undrade mannen.
?Nja, det är den väl kanske inte?men den är jättebra?
Trots detta blev han riktigt glad när han tog emot bumerangen och stoppade ned den i sin ryggsäck med en belåten min.
?Ska vi ge oss av då?? undrade han.
Trots att simfötterna tycktes fungera utmärkt ville Ugglan inte utmana ödet. Vid första bästa tillfälle att simma iland gjorde han det och de kom därför upp trettio meter längre österut längs strömmen.
?Så där ja? sade Ugglan och tog av sig simfötterna ?nu får du ha de här också i din ryggsäck!?
Det hela var egentligen en rätt intressant situation. Ugglan kunde inte gå och kånka på en massa prylar och den andre blev jätteglad så fort han kunde lägga något i sin ryggsäck. Om han nu blev så glad, eller om han bara spelade kunde inte Ugglan avgöra, men det verkade glädja honom att de skulle rädda världen.
Inga soldater syntes till och promenaden västerut var stillsam och ofarlig.
När de började närma sig byns utkanter såg det farligt ut ett tag; en trupp på sju soldater såg ut att förhöra byns bibliotekarie angående något. Försiktigt smög sig Ugglan och hans följeslagare in i ett buskage i närheten där de kunde höra slutet av diskussionen som pågick.
Det var tydligen inte ett förhör. Bibliotekarien (som förresten inte hade förvandlats till en apa) försökte anmäla ett brott.
?Han smög sig in här nu i natt och snodde åt sig en ovärderlig bok, säger jag ju!? utbrast bibliotekarien ?Moduras bok finns bara i en upplaga och nu är den försvunnen!?
?Det är säkert den där eländige lord Uggla? sade en av soldaterna som uppenbarligen inte brydde sig om boken.
?Just det!? sade en annan ?den där fräcke djäveln som bröt sig in i palatset och kidnappade prinsessan Eowyn!?
Bibliotekarien bet ihop sina gamla tänder och stirrade ursinnigt på soldaterna. Det var mer än uppenbart att han inte trodde på vakterna för fem öre. Lord Uggla skulle väl inte ha brutit sig in i hans bibliotek?!
En rörelse fångade upp hans blick för en kort stund. Någon låg och gömde sig i buskarna längs vägen. Vad det än var för en typ som låg och tryckte där så var det säkert någon riktig skummis. Kunde det vara lord Uggla? Ett ögonblick undrade han om han skulle säga något till soldaterna, men de var upptagna med att slå ned en skylt i marken bredvid honom. Han läste snabbt vad som stod på skylten och fuktade sedan läpparna innan han tog ett snabbt steg mot soldaterna så att Ugglan från sitt gömställe kunde läsa skyltens stora bokstäver :
?EFTERLYST!!!
Lord Uggla; misstänkt för människorov!
Riklig belöning utlovas - Kungen?