Magi är, krasst uttryckt, något som alla folkslag i alla tider har drömt om; en förmåga att bemästra sådant som ingen annan klarar, att ha krafter som ingen annan människa har. Det är lätt att se varifrån denna önskan kommer - varje treåring uttrycker den dagligen.
Det handlar om att kunna använda något sinne på ett sätt som inte normala människor kan, eller att kunna påverka föremål eller människor fysiskt.
Jag tror att alla (?) människor har ett medfött behov av att hela tiden överskrida någon slags gräns; att upptäcka nya saker, kanske rentav nå nya världar. Magi är som en utsträckt hand från en annan värld - om man når den kan man ta sig vidare.
Det är intressant att fundera på varför vi har det behovet. Om vi studerar ett myrsamhälle ur vårt mänskliga perspektiv, kan vi nog se ett mönster i myrornas beteende - men det kan inte myrorna själva. Frågan är om människors upptäckariver är självklar och lättgenomskådad om man bara kan "ställa sig utanför" sin mänsklighet ett ögonblick och se det hela uppifrån, så att säga. En häftig teori är att vi är varelser som kommit bort och nu försöker hitta hem till ... ja, vadå? Vässa pennorna, gott folk, och skriv en historia om det: att vår strävan efter magisk förmåga i själva verket är sökandet efter något vi en gång hade och nu instinktivt känner att vi måste finna igen ...
:-)