Kul att du gillar min farbrors verk, Disa.
Men jag tänker ändå fortsätta på den:
Remik kravlade dyblöt upp ur vattnet.
"Du!" flämtade han. "Vad gör du här?"
När mannen inte svarade tänkte Remik efter en stund.
"Du har inte en rakhyvel med dig, va?"
Mannen skakade på huvudet. Remik suckade.
"Hur är det här möjligt? Jag såg dig dö! Jag matade maneterna med din aska! Och ändå är du här!" Remik var verkligen förvånad.
Mannen nickade. "Ja, jag dog. Jag kom till Dödens rike, men..." Här måste mannen avbryta sig för att snyta sig. "Döden ville inte ha mig kvar där, så han skickade tillbaka mig. Det var då jag bestämde mig för att börja ett nytt och bättre liv."
Remik stirrade.
"Du var Klas, ondskans herre, och du valde att bli myggjägare!"
"Han ville inte ha mig kvar," upprepade ondskans herre tyst.
"Så trevligt," mumlade Remik. "Vet du, Döden ville inte ha kvar mig heller. Men jag är bara glad över att ha fått komma tillbaka. Nu får jag min chans till hämnd!" Remiks ögon lös av vansinne.
Klas såg förvånat på honom.
"Är du glad?" frågade han förvånat. "Det var som Fan."
"Det är du som är Fan," påpekade Remik.
"Var," rättade ondskans herre. " Nu är jag bara en simpel myggjägare."
Remik tänkte efter en stund.
"Vet du vad," sade han sen. "Du skulle kunna hjälpa mig att hämnas. Sedan kan vi tillsammans härska över världen!"
remik brast ut i ett hysteriskt fnittrande.
Fortsätt, fortsätt.