Här är början på en berättelse som kom till mig igår natt. Den heter än så länge "Främlingen". Vad tycker ni är det en idé värt att fotsätta på?
-----
Var är jag? Tanken for igenom mannens hjärna när han öppnade ögonen och såg sig omkring. Han kände inte igen sig, det enda han kände var förvirring. Han kunde inte samla sina tankar och tänka sammanhängande.
Det som mötte hans blick var träd. Höga träd åt alla håll, som skymde himlen. Av det lilla ljus som tog sig igenom bladverken kunde han inte avgöra vilken tid på dygnet det var.
Vad gör jag här? Hur hamnade jag här? Han hade inga minnen som förklarade hans frågor. Det gjorde honom mera förvirrad, kanske till och med lite rädd.
Hade han blivit nedslagen och rånad? Hade en magiker stulit hans minne och sedan fört bort honom på något magiskt sätt? Hade han flytt från någon eller något, som hade hunnit upp honom? Frågorna hopade sig, ingen förklaring verkade vettig eller fick någon klocka att ringa.
Han märkte att han halvlåg på marken, lutad mot ett träd. En pinne stack honom i nacken. Han flyttade lite p sig, bestämde sig för att resa sig upp. Han kom halvvägs upp innan träden och marken började snurra och världen höll på att försvinna i ett kraftigt sken. Han var tvungen att sätta sig ned innan han svimmade. Det slutade snurra och världen blev tydligare.
En kraftig huvudvärk gjorde sig hörd, det susade i öronen och det var svårt att svälja. Långsamt, det kändes som evigheter, höjde han ena handen och tog sig för huvudet, ett bandage var virat runt det. Fingrarna blev våta. Han tittade på dem, blod, precis som han hade misstänkt.
Det högg till i högra armen. Även där fanns ett bandage. Han måste ha blivit överfallen. Men av vad? Han måste ha lyckats flytt och bundit om såren. Hade han dödat den eller det som anfallit honom? Eller letade det efter honom?
Han tittade på kläderna för att se om de kunde svara på hans frågor. Det fanns inga svar att få av dem. Allt han hade på sig var ett par enkla och slitna byxor och en trasig skjorta.
Då slog det honom en tanke som skulle ha slagit omkull honom om han hade stått upp. Vem är jag? Inte nog med att han inte visste var han befann sig och han hamnat där, han visste inte vem han var. Det måste vara magi inblandat. Hur skulle han annars ha förlorat kunskapen om vem han är?
Mitt namn måste jag ändå veta? tänkte han, nej inte ens det.
Nu blev han riktigt rädd. Han tyckte att bakom varje träd stod det en ondskefull magiker som väntade på att få hoppa på honom. En gren knäcktes. Eller inbillade han sig det bara? Han måste bort från denna plats, det var inte säkert för honom här.
Han gjorde ett nytt försök att resa på sig, denna gången gick det bättre. Det stramade till i ena benet, ytterligare ett sår, men det var inte så farligt att han inte kunde gå.
Vilket håll skulle han gå? Han såg sig omkring, men inget håll visade något tecken på att vara rätt val. Han suckade. Kan lika gärna låta slumpen avgöra, tänkte han och plockade upp en pinne, som han kastade upp i luften. Den landade och pekade åt ett håll. Han ryckte på axlarna. Varför inte?
Han skulle precis börja gå när en vägg av eld kom emot honom, den slöt sig runt honom. Han skrek till och höjde armarna för att skydda sig mot den brännande smärta som skulle komma. Men den kom aldrig.
Han öppnade ögonen, som han instinktivt hade stängt. Elden var borta, det fanns inga tecken på marken att det brunnit där, inte ett enda bränt grässtrå.
Hade det varit en magisk eld? Den hade inte gjort honom någonting, eller hade den det? Kan det ha varit ett försvunnit minne som kommit tillbaka? Hade han varit med om någon brand?
Han visste inte. Det enda han visste var att svaren till alla hans frågor fanns någon annan stans. Det var dags att lämna denna plats.
Han haltade iväg åt det hållet som pinnen hade visat honom.
----