Enligt en ledare i Expressen häromdagen, är framtiden "ute", dvs vi är inte så itnresserade numera av att läsa om vare sig utopier eller dystopier.
SF:s kontra fantasyns popularitet har ju säkert med tidsandan att göra. När SF stod som högst i kurs rådde en väldigt stor framtidstro och framför allt en tro på teknikens utveckling. Idag har redan många av de gamla SF-historiernas visioner blivit verklighet och ofta överträffade, och vi har istället sett allt mer av teknikens baksida. (Stress, miljöpåverkan etc.) Det är mer inne med existentiella frågor och då passar det kanske bättre med historiska romaner eller fantasy. SJälv känner jag just nu att det inte är nya tekniska landvinningar som ska frälsa mänskligheten, snarare attitydförändringar hos oss själva. Och New Age har ju på något vis förenat SF med mystik och fantasy, genom att söka sig till "okända dimensioner". New Age SF har nog en framtid, men "hard SF" känns inte så intressant nuförtiden. Datorer är inte spännande längre. Tror jag.