För att inte använda fula ord, tänker jag inte kommentera böckerna. Låt mig bara säga så här:
Författaren Moon jämför sin huvudperson med Jesus Christus (Läs om hennes tid i fångenskap hos Liart-prästerna så förstår ni). Paksenarrion slutar aldrig med att skryta över att hon är paladin, och hon "gillar att slåss". Och nästan i varje kapitel berättar hon för någon vad hon utstått och brukar ofta också gråta som ett barn. Författarens mening är antagligen att man ska se "Paks" som ett föredöme, men det är ju rent löjeväckande. Har aldrig någonsin läst om någon som är mindre trovärdig.
Ute i strid dödar hon vem som helst som hon ser som minsta hotfull, även barn och verkar inte bry sig det minsta då. Men när hon ska berätta om sina upplevelser gråter hon för att få medkänsla. Möjligtvis har jag fel. Kanske är hon trovärdig, men isånafall som en ondskefull lögnare och inte den Messias som författaren hade tänkt sig.
Tack för mig!