Jag har läst hela Paksenarrion-serien. Första boken handlar om hur hon tar värvning i hertig Phelans lego-armé. Den är varken riktigt spännande eller riktigt bra, men trovärdig så långt.
En av de värsta sakerna med boken är att den är så genomskinglig. Se t.ex. på intrigen:
Den försvunne prinsen Artfiel-jagvetintevad och hertig Phelans hemliga bakgrund. Jag kan säga att jag hittade sammanhanget direkt, och det borde vem som helst, även Paksenarrion eller hertigen själv. Ingen är så otroligt dum att man inte förstår sammanhanget. Det är absolut inte trovärdigt att ingen listade ut det tidigare.
"Dödar i stridens heta", tsst även när striderna är slut eller inte ens har skett uppför hon sig kallt mot allt vad massakrer heter. Det är endast när hon möter sin kära Kuak'gan som hon gråter ut och "berätta allt från början". Oavsett om ni tycker om serien eller ej måste ni hålla med om att det är alldeles för många "berätta allt från början"-scener!