Kapitel 22
?Bollen!? ropade djävulen helt plötsligt ?vi har besök!?
En rund figur kom rullande runt ett hörn och stannade sedan vid djävulen.
?Hej, herr uggla!? sade bollen ?vad är du för en??
?Vad jag är för en?! Vad är du för en?!? utbrast Ugglan ?och var är mina vänner??
?Ta?t lugnt fjäderfä? sade djävulen ?de är där borta, bakom dig?
Ugglan slog sig ned på en liten sten och vred huvudet 180 grader så att han kunde se bakåt. En stor tvåmetersödla var det första han fick syn på.
?Tjenare!? sade den ?det är jag, Salamander?
?Och vad är det där för en?? undrade Ugglan och slog ut med vingen mot en enorm padda som stirrade på dem.
?Eh, kan det vara Remik?? undrade Salamander och misslyckades med att vinka till den andre att komma närmre.
?Jag antar det? sade ugglan ?men var är min följeslagare??
?Han kanske inte kom med?? föreslog Salamander och gick bort mot paddan för att höra efter om han visste något.
?Pass på? viskade djävulen lite för högt till bollen ?jag tror det är en till av dem här?
?Har vi dött och kommit till helvetet?? undrade Ugglan och såg på djävulen som kom närmre.
?Helvetet?? undrade djävulen och skrattade lite ?nej, det här är mycket värre!?
Bollen studsade lite närmre och förklarade för Ugglan:
?Det här är mörkervärlden och vi får allihop form efter hur vi är. Jag till exempel var alldeles för mångsidig så jag blev en boll.?
?Så du är inte Djävulen?? undrade Ugglan och såg på djävulen.
?Nej, men jag gillar att djävlas med folk? sade djävulen och sparkade iväg bollen så han flög iväg långt bort.
?Hur kommer man härifrån?? undrade Ugglan ?jag har annat att göra?
?Det går inte att komma härifrån, det är omöjligt, till och med för en uggla i pyjamas! Jag kom hit för att söka efter den gyllene kraften, men se vad den har gjort med mig! Se på mig, jag är ett missfoster och kan inte göra något åt det! Om jag bara hade månkul?äh!? sade djävulen och gick ännu närmre Ugglan ?eftersom vi nu sitter fast här så kan jag göra det bästa av det??
?Sluta djävlas!? sade någon plötsligt och en hårig arm stack ut för att ta strypgrepp på djävulen, som snart hängde en fot över marken.
Ugglan flög förskräckt upp i luften när han fick syn på en stor varulv strax bakom djävulen.
?Ta det lugnt? sade varulven ?det är jag, Remik?
?Är inte du en sådan där stor padda?? undrade Ugglan.
?Ser det ut så, kanske?? sade varulven och slängde iväg djävulen.
?Varför är du en varulv?? undrade Ugglan.
?Det måste ha att göra med att några av mina vänner brukade kalla mig för Remik Varulven förut? sade varulven ?och du är en uggla, vilket betyder att salamandern är Salamander?
?Jo, så mycket har jag förstått? sade Ugglan ?men vem är paddan??
?Jag minns nu?? sade paddan som kom skuttande ?jag är Paddus. Det är mitt namn! Jag har kommit på det!?
?Grattis? sade Ugglan ?så synd att vi skulle behöva sitta här resten av våra liv bara för att du skulle få veta det??
?Det måste väl gå att komma härifrån?? undrade Paddus ?det vore ju konstigt om vi kunde komma hit men inte tillbaka.?
?De där typerna kunde inte komma tillbaka? sade Ugglan ?hade de kunnat det så skulle de säkert ha återvänt?
?Vi ska nog komma på något? sade Salamander.
?Det kanske vi gör?någon dag? sade Remik ?men vad gör vi till dess??
?Vi kan ju gå och beundra den fina naturen? föreslog Salamander och nickade med huvudet i riktning mot en stor död buske ?vi verkar vara uppe på samma berg fast i en annan värld?
?Ja, i mörkervärlden? sade Ugglan dystert men sken sedan upp ??men om vi nu är på samma berg. Kan vi inte hitta det där tornet i den här världen då??
En bit norrut reste sig verkligen ett stort torn, men det såg inte likadant ut. Även om Heras torn hade sett en aning skräckinjagande ut så var det här flera gånger värre. Enorma stenpelare kantade tornets utsida och här och där syntes groteska prydnader i form av alla tänkbara och icke tänkbara monster och demoner.
?Så, det är DIT vi tänker gå nu?? undrade Salamander tvekande.
?Ser så ut?? sade Ugglan och tog ledningen för den hittills kortaste färden.
?Det kan inte vara sant!? utbrast följeslagaren när de kommit aningen närmre ?den förbannade väggen finns här också!?
?Sitter inte den här lite längre norrut?? undrade Remik.
?Spelar det någon roll?? undrade Ugglan ?nu sitter vi fast i den här världen och har problem med den här väggen. Den andra väggen får vara precis var den vill, vi kommer ändå ingenstans."
?Det har du rätt i? sade Paddus och satte sig mot väggen ?här kommer vi inte förbi?
?Vad tänker ni på egentligen?? undrade Salamander ?Ugglan kan ju flyga över väggen!?
?Jaha, och sedan då?? undrade Ugglan ?ska jag stå där uppe och dra upp er??
?Det förstås? sade Salamander och slog sig ned bredvid Paddus.
?Jag kanske tar och ger mig av ifall vi inte kommer på något annat? sade Ugglan och satte sig ned på paddan Paddus ?hur kommer det sig att Paddus och Salamander är i tvåmetersform när jag är i samma storlek som en uggla??
?Kanske är det för att Paddus heter Paddus och inte Paddan?? föreslog Remik och satte sig intill de andra bredvid Paddus ?men å andra sidan så heter salamandern Salamander??
?Du har ju inga problem med det i alla fall, varulvar har ju alltid den där storleken? sade Ugglan ?så, vad ska vi göra nu??
?Jag föreslår att vi sätter oss lite tätare, det är svinkallt i den här världen? sade Salamander ?men det kanske är för att jag är en ödla??
?Nej, jag känner det också, trots min päls? sade Remik ?det måste vara för mycket ondska i luften?
?Kommer det från tornet?? undrade Paddus.
?Hur ska jag veta det?? undrade Remik.
?Kallt är det i alla fall? sade Ugglan och försökte desperat stoppa ned sina vingar i fickorna.
Till slut lyckades han och då kände han också något i fickan. Det var spegeln som han fått av Tage.
?Hurra, nu kan jag se hur dum jag ser ut? sade Ugglan och drog fram spegeln ?jag hade visst spegeln i fickan.?
?Det känns inte som om vi kommer någonstans? sade Remik ?vi borde komma igång med planerna.?
?Vilka planer?? undrade Salamander.
?Hur vi ska komma härifrån förstås!? väste varulven ?Ugglan, sluta beundra dig själv i spegeln och hjälp till. Om vi låter Ugglan flyga iväg och??
?Det är något konstigt med den här spegeln? sade Ugglan nästan helt frånvarande ?bilden?rör sig?
?Vad pratar du om?? undrade Remik.
Spegelns yta var som en blank sjö i vilken någon just kastat en större sten. För ett ögonblick tyckte sig Ugglan se sin riktiga spegelbild och han förde fram sin vinge för att ta på spegeln som genast reagerade.
Återigen raderades allt och när Ugglan återigen fanns till tyckte ha att han satt obekvämt.
?Flytta på dig!? väste någon under honom och Ugglan hoppade åt sidan.
De hade tydligen återvänt till det normala på nytt och stackars Paddus hade hamnat under honom.
?Paddus?? frågade Ugglan försiktigt.
?Ja, vad är det?? undrade Paddus, reste sig upp och borstade av sina kläder.
?Är du ok?? undrade Ugglan ?ursäkta att jag satt på dig??
?Visst? sade Paddus utan att göra någon skillnad mellan de båda frågorna.
?Var det spegeln som gjorde det där?? undrade Remik.
?Vi är normala!? tjöt Salamander och skuttade kring på stället, men stannade sedan för att förtjust ropa till Remik ?Du hade rätt! Väggen var faktiskt längre norrut i mörkervärlden!?
Då upptäckte Ugglan att de nu stod på andra sidan den naturliga muren och att tornet stod precis bakom dem.
?Vad vänta vi på?? frågade han ?nu går vi in!?