Jag har två minnen jag känner
speciellt för:
1)
Det var sommar, jag var i mina
föräldrars gamla sommarstuga.
Eftersom det var lite trist att
vara där hade min snälla storasyster
skickat med mig tre tjocka böcker
av någon som hette Tolkien.
Den första boken var blå, den andra
grå och den tredje brun.
Jag tror jag var 14 år....
Jag ligger inne i sovrummet, mamma
har satt tvärdrag och en ljummen
vind blåser genom rummet och jag kan
se hur björkarna utanför vaggar mjukt
i vinden. Jag är i det avsnittet där
Merrin & Pippin är i Fanghorn och
träffar Lavskägge. Samtidigt som jag
läser sneglar jag då och då på björkarna
utanför och det känns som om jag ligger
och vilar mig i Fanghorn själv.
2)
Ett antal år senare. Jag spelar rollspel.
Vi sitter i en källare och har inte spelat
AD&D så länge. Det är relativt nytt i Sverige.
Jag spelar en Druid. Vi befinner oss i en
skog, jag har precis lyckats få en stor björn
som "companion"/"familiar". Vi blir överfallna
av Goblins... Björnen slåss bättre än vår
Fighter, jag kastar trollformeln "Entangle"
och trädens rötter sträcker sig mot goblinsarna
och håller fast dem.
Jag måste tillägga att en hel del annat hade
hänt på väg til skogen, men det var ett "magiskt"
ögonblick när man kände att man var där och
att det var underbart att ha en druids krafter.
//Nibelung