Kan passa på att berätta om denna märkliga händelse som ledde in mig på fantasilogins väg en stund.
Igår när jag skulle till stan med mina föräldrar (och min lillebrorsa, men vem bryr sig) så hittade jag pappas nya headset till sin mobil ... han visar stolt upp den och när jag ska testa den (jag måste testa allt!) så märkte jag att den var en a n i n g stor. Jag börjar skratta lite för mig själv och säger "den här måste vara gjord för alvöron ..." Det blir helt tyst i bilen och mamma säger till slut "den är gjord för VAD sa du?". Jag ser panikslaget efter ett fönster att slänga mig ut genom men hittar inget (som tur var). "Ehh ... asså ... liksom ... den här är ganska ... alver har liksom ... äh ... jag ... skit i det!". Samtalet återfördes till det normala och ingen brydde sig om VAD en alv egentligen var. Underresten av bilfärden tänkte jag på denna händelse och tänkte ut ett antal intressanta punkter:
Betyder detta att fantasy är helt meningslöst och barnsligt enligt vuxna? Att det inte är värt att diskutera om. Jag själv varken orkar eller vill förklara vad fantasy är för mina föräldrar. De lär bara tro att jag är en barnunge som drömmer om att bli riddare (det vill jag) och leka med mina kompisar i skogen... Fantasy är inte tillträckligt stort (om det någonson kommer bli det) för att vuxna ska kunna acceptera att det tar upp så stor del av människors liv (mitt). Är jag förlorad?