Egentligen borde jag inte delta i diskussionen förrän jag har läst HELA boken och det har jag alltså inte. Orsaken är fortfarande att boken tycks ha gått upp i rök.
(Myssstiskt! Eller...?)
Jag kan i alla fall hålla med Pejgan i allting så HÄR långt. Möjligen inte angående språket, men så läser jag den ju på engelska och inte i översättning. Detta beror inte på att jag har några fördomar mot svenska översättningar utan helt enkelt på att jag råkade äga en engelsk version sedan tidigare.
Lite långsamt, det kan jag nog också hålla med om. Det är lite förvirrande att boken börjar i nutid för att sedan skutta bakåt några hundra år - och så småningom måste man ju inse att det är där man ska vara.
Lite gammeldags är det allt, som om författaren velat göra en pastisch på en gammal romantisk saga.
Men Gaiman har ett lite lurigt sätt att skriva på, så att man hela tiden tycker sig ana att det nog kommer mer ...