Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

Jag har avslutat 2 Be C!!!!

Kapitel 127
Louise stod och tittade pa stället där hennes kropp lag under snön. Hon visste att det var slut. Hon var död. Det borde ha gjort henne mäkta upprörd, men det gjorde det inte.
"LOUISE?" sade en röst hardare än ljudet av lavinen som dödat henne.
Hon lyfte blicken och mötte ett par lysande röda ögon. De lyste inte av ondska, det sag hon direkt. Varelsen (i brist pa bättre ord sa far det duga) var klädd i en svartblänkande rustning, svart mantel, och ett silverglänsande svärd hängde vid hans midja.
"JAG ÄR KHAOS, BRINGAREN AV SLUTET" förklarade han.
"Ä-är jag död?" Louise hade stammat av rädsla om hon fortfarande haft en kropp som kunde bli rädd.
Varelsen nickade. "KOM MED MIG NU". Han steg at sidan och avslöjade en portal av nagot slag som han hade haft bakom sig. Portalen bestod av ett pulserande mörker.
"Vad händer nu?" fragade Louise när hon steg in genom portalen tätt följd av KHAOS.
"DITT MINNE KOMMER ATT SPARAS I GUDARNAS EVIGA BOK, OCH DIN SJÄL KOMMER ATT HAMNA I EN NY KROPP".
"Mänsklig?"
"SÅDANA SAKER HAR INTE ENS JAG NÅGON ANING OM".
Portalen stängdes, och det sista dagsljuset stängdes ute fran de dödas värld. Mörkret slöt sig runt Louises ande för sista gangen.

I skogsdungen kände Edvin hur nagot inom honom föll bort och försvann.

Pirrin föll rakt genom luften, och dess förvanansvärda kyla fick honom att tappa andan.
Han landade i snön med huvudet före. När han fatt upp skallen ur snön sa tyckte han att han sag nagot svart och pulserande i ögonvran, men när han tittade dit sa var det ingenting där.
Han ruskade pa huvudet. Inbillning?
Han struntade i det och började jäktat gräva runt efter Louises kropp.
KHAOS lede Louise genom långa mörka korridorer med en och annan fladdrande fackla. Långt bort hördes vatten droppa... Om det nu var vatten.
Det omaka paret kom fram till en bastant trädörr i slutet av korridoren. Det hade groteska ornanement, och en tung tvärslå istället för lås. Lousie stirrade frågande på dörren, och sedan på sin ledsagare.
"DETTA ÄR DÖRREN SOM DE NYA KROPPARNA NÅR JORDEN GENOM", upplyste KHAOS hjälpsamt. "HÄRIN TRÄDER INGEN UTAN MIN TILLÅTELSE. ELLER UTAN ETT NYTT MINNE."
En form började ta plats i Louises huvud. Hon smålog.
"Vad händer om man försöker, då?" frågade hon ljuvt, och lade handen över sin svärdsskida.
"FÖRSÖKER?" frågade KHAOS oförstående. "VARFÖR SKULLE NÅGON VILJA FÖRSÖKA? MAN FÅR ÄNDÅ GÅ IGENOM DEN NÄR EN NY KROPP VALTS AV GUDARNA."
Visst, något i stil med en mask, tänkte Louise. Och anföll.

Louise fäktade vilt åt höger och gjorde sedan ett utfall mot vänster sida av sin odödlige motståndare. Det här bara måste gå, tänkte hon och retirerade med ryggen mot en vägg. Annars kommer det inte att bli roligt, tillfogade hon dystert, när KHAOS plötsligt log ett isande leende. Louises svärd skramlade in i väggen. Hon gav KHAOS en hastig, vettskrämd blick, och dök sedan åt sidan.
Sscchhcchhsscchhllooopp!! Ett rykande hål uppenbarade sig i Lou... där Louise hade befunnit sig för bara en sekund sedan. KHAOS pekade arrogant med ett finger i riktning mot Louise, som för tillfället dansade runt och viftade med en liten dolk i luften. Hon sjönk ihop i en hög, och gav KHAOS en skräckslagen blick, i det att han närmade sig henne med ondsint krökta läppar.

Pirrin fick fram en bit av en jacka. Han fortsatte att gräva, skvätte iväg snön och slet och drog. Snön rörde sig fortfarande här och där. Enskilda stenar tumlade neråt. Lousie, tänkte han om och om igen, Louise, hur ska det kunna fungera utan Louise? Det går aldrig, bestämde han sig för. Därför MÅSTE hon leva, Louise. Louise, Louise. Lever du, Louise? Sedan fick han fram flickans uppochner vända huvud. Han vände det försiktigt så att ansiktet syntes. Sedan satte han sig ner i en hög på marken och började skrika. I vantro.

Kapitel 128
"VET DU VAD, FLICKA?" frågade KHAOS och drog en fram en svart, tillvriden kniv ur tomma luften. "VET DU HUR MYCKET SMÄRTA EN SJÄL KAN TILLFOGAS MED EN KNIV SOM DENNA?" Han log ett isande leende och hög mot den chanslösa flickans hjärta. Han blev ganska förvånad när hugget missade och träffade Louises hastigt försvinnande arm istället. Hon hade kastat sig ut genom hålet i väggen. KHAOS tittade ut och väntade misslynt ett tag. Sedan förintade han, med ett leende på läpparna, hennes minne och hjärta och själ. Han skrattade.

Edvin gick bekymmerslöst över gatorna i Eo-galeis dolda stad. Han hade anlänt dit för ungefär en halvtimme sedan, i sällskap med Eo-galei och dennes jaktsällskap. Han hade ätit en överdådig måltid i stadens palats och var nu helt tillfreds med livet. Han hade bestämmt sig för att en upptäcksfärd liknande de han gjort som ung var precis vad han behövde efter äventyret med snölavinen. Han undrade flyktigt vad som hänt med Louise, och slog det sedan ur huvudet.
Det var när han gick genom hantverkarnas kvarter som det hände. Han kände ett skarpt stick av smärta i ena armen, och av någon anledning kom han att tänka på Louise. En geting, tänkte han sedan. Sedan tänkte han, än en gång, Louise! Han sjönk ihop mot en vägg och började gråta.
Eo-galei fann honom där, ett par timmar senare. Han förstod inte, men det gjorde inget, eftersom Edvin inte heller förstod.

Fast det var inte slutet. Det verkliga slutet, om man nu kan kalla det ett 'slut', var nog när dolken plötsligt försvann. Och uppenbarade sig på ängen en ung herdinna använde som betesmark.
Hon nynnade stillsamt på en liten visa hon själv hittat på. Den handlade om Krig och Våld och Död, och en soldats trofasthet mot sin befälhavare. Solen for sakta över sin bana. Kanske skulle hon hitta dolken, kanske skulle hon inte. Endast härskardolken själv vet vem som är värdig.
"Lucy?" Den vackra herdinnan reste sig upp, och gick därifrån. I hennes bälte glimmade ett föremål i kvällsolen sista sken, ett föremål som inte funnits där tidigare. Ja, hon var definnetivt värdig. I alla fall värdig nog att inte glömma dolken hemma redan nästa dag, som en viss pojke en gång gjorde.
Slut!!! (Tror jag)

Om ni vill så kan jag strycka det sista stycket, och så kan någon annan fortsätta.


Namn: Eowyn, med slutet
E-post:
Tid: 21:24
Datum: 2001/08/16