Jag har sagt det förr, men eftersom det var så länge sedan att minnas det längre, säger jag det igen: Jag tycker att det är ett av de bästa sluten som skrivits. Naturligtvis är det tragiskt och sorgligt och hemskt, och jag grät ögonen ur mig (ett fint litet uttryck) då jag läste det, men ändå. Det håller stilen in i det sista. *snyft* Livet går mycket sällan som man tänkt sig.