Vad Pejgan och jag funderade på var om inte barnslighet är mer avskräckande när man är tonåring och vill vara vuxen. När man väl befinner sig på den sidan upptäcker man att det inte är så märkvärdigt.
Vuxna klättrar inte i klätterställningar. Nej, kanske inte, men på klätterväggar eller Mount Everest. Snacka om klätterställning!
Jag är en av de äldsta här och jag erkänner glatt att jag kan skratta högt tillsammans med mina barn åt Mamma Mu eller Pettson och Findus. Det är väl inte vad jag väljer själv som aftonläsning men jag ser inte ned på böckerna med förakt i blick.
Många, litteraturkritiker och andra kulturpersonligheter ser fantasy som ungdomsböcker.
Jag skäms ändå inte över att läsa dem.