Som Beth nästan sa rent ut, ungdomar vill gärna uppföra sig "vuxet" medan folk som jag gärna beter oss "barnsligt" eftersom jag inte bryr mig om ifall någon tycker jag är "omogen".
Barnböcker och ungdomsböcker (bra skrivna sådana) är i mina ögon oftast mycket bättre än "vyxenlitteratur" eftersom de inte väver in sig i massa lösa trådar som till slut blir ett gigantiskt trassligt nystan som författaren sen klipper upp genom att döda någon lämplig person eller liknande. I barnböcker/ungdomsböcker är det oftast rakare historier och man kan njuta av det enkla vackra språket och en röd tråd.
Hur många "vuxenböcker" försöker inte i all välmening vara kluriga och oförutsägbara men slutar i att man inte förstår vad författaren eg. menar? Så kan man inte skriva för barn och därför älskar jag de böckerna!