Intressant - jag tog mig igenom "Idioten" sedan jag tagit rejält med sats, och jag tyckte att den var riktigt bra på sina ställen. Vissa personer blev man verkligen bekant med. Men slutet var obegripligt och så retade jag mig på att folk aldrig hade vett att gå och lägga sig utan rusade runt med feberrusig blick, dygnet runt.
Eftersom jag själv är en s k publicerad författare, tycker jag att det är dålig politik att angripa någon samtida svensk kollega så jag ger mig istället på ett berömt verk i världslitteraturen: "Odysseus" av James Joyce. Har inte läst hela, har försökt se en film som bygger på den, hatade allting. Möjligen bör jag försöka läsa alltihop innan jag ger något slutligt omdöme - det är onekligen mest rättvist så - men det ger mig känslan av att jag då står inför en långsam harakiri.
Något i hela berättarstilen gjorde mig tokig. Det var, märkligt nog, ett realistiskt verk som bygger på en fantasyhistoria - inte tvärtom.
Möjligen stör det mig att denna bok har utnämnts till något av det största och märkvärdigaste som har hänt i litterära världen - någonsin - och då måste jag förstås känna mig som en idiot som inte begriper varför. Jag gillar inte att känna mig som en idiot.
Det finns böcker som gör mig så illa till mods att jag inte kan läsa dem vidare, men det är väl inte samma sak som "tråkig bok", antar jag. Vidare finns det böcker, såsom "Lucky" av Jackie Collins, som utlovar hur mycket rafflande spänning och smarriga detaljer som helst men ändå blir ohyggligt tråkiga bara för att de är så illa skrivna. Så jag ska väl inte rabbla fler kioskböcker.
Sedan är det förstås också så att böcker man beordrades läsa i skolan, nästan alltid blev trista... just på grund av tvånget. Tänk om man blivit anvisad att läsa "Sagan om Ringen". Hemska tanke! Eller?