Lord Uggla promenerade försiktigt genom de svagt upplysta korridorerna som tycktes gå lite hur som helst. Det var inte konstigt att en del av de nya tyckte det var svårt att hitta här. Som tur var så var det för det mesta arkivet de hade svårt att hitta till. Det var inte en plats som lämpade sig för de nya. Dammet levde ett eget liv där nere och man var tvungen att vada försiktigt genom det mer eller mindre ickelevande havet. Vad som helst kunde hända där och det gjorde det också. Ugglan undrade lite förstrött varför han tänkte på just det just nu, men kom inte fram till något. Istället sköt han upp den stora ekporten och trädde in i salen på andra sidan.
Det var en rätt imponerande effekt som han fick till genom att för ett ögonblick låta en vindil dra genom rummet i samma ögonblick som han kom in. Den gröna manteln fladdrade till och klämdes nästan i dörren när den slog igen, men det var meningen att det skulle se ut så. En del av de nya lyfte halvt intresserade på huvudena då de inte riktigt kände igen den mystiske personen. De flesta reagerade, till Ugglans besvikelse, inte det minsta när han kom in. I och för sig var det inte så många i salen för tillfället, men någon hade väl kunnat hoppa till? De han ville träffa var i alla fall där. Emil och Eowyn.
?Vad säger ni?? undrade han och drämde ned en tjock bok i bordet så att det ekade och ett par personer stirrade irriterat ?ska vi inte försöka få slut på det hela snart? Det får inte plats mycket mer inom dessa pärmar.?
?Jo, vi får väl ta och avsluta det snart?? sade Emil fundersamt.
?Nja, jag vet inte? sade Eowyn.
?Så fort vi avslutat den här kan vi börja på en ny bok. Det får som sagt inte plats mycket mer nu.?
Efter att ha pratat i nästan en halvtimme utan att komm någonstans plockade Ugglan upp boken och gjorde en ansats att gå. Han pillade lite på den magiska ringen som han burit de senaste dagarna. En stor ametist prydde den enkla silverringen och tydligen skulle den besitta mystiska krafter. Ugglan undrade vad det kunde vara för krafter?
Hursomhelst skulle han nu återvända till sitt tornrum. I morgon var den stora dagen.