Har just nu 2,5 timmar hål (tack matte-läraren som blev sjuk)...
Så nu har jag äntligen hunnit/orkat läsa allt här...
(har annars bara en timme per dag att göra allt som jag ska göra hemma, första dagen som datasalen är öppen)
John Le Carré läste vi också i gymnasiet, förra året för att vara mer exakt. Har för övrigt två år kvar...
"The spy who came in from the cold" hette boken - se inte filmen - och den var riktigt, riktigt bra...
Inget fel på den i alla fall, och jag tänker läsa några fler av honom när jag har tid.
Någon jag inte gillar är dock Tunström...
Göran Tunström...
Läste hans självbiografiska skräpbok "prästungen" (ser verkligen fram emot Juloratoriet nästa termin - jippie) förra terminen.
Han hade (som alla andra författare) en mörk, dyster barndom. MEn tror ni han kan skriva om den på ett vettigt sätt som paret Martinsson eller Gardell?
Nej, då...
Bara tjat i stilen "jag är så ynklig, världen är en mörk plats, ska ta livet av mig, och så blev jag sjuk..."
Hela boken var på samma sätt och det enda jag fann intressant var hans mycket dystra beskrivning av sin tid i Uppsala. Någonting med åkrar och helveteskyrkor...
Kommer inte riktigt ihåg detaljer eftersom jag gärna förtränger boken ur mitt minne...