Har varit borta lite från forumet, cruisat runt lite i stan, varit på en och anna inspark och fest. Inte så mycket att ha något utav det och jag har haft en ihållande huvudverk sedans i fredags... ej bakfylla utan vanlig trötthet och stress blandat och jäst med lätt depression...
Men lika glad för det är jag ändå. Okej, kanske inte...
Men till huvudsaken med detta inlägg nu.
Undrade lite över kärlek och romantik inom böckerna. Visserligen är det väl inte normalt för en väldigt ung man i min ålder att tänka på det utan snarare att se på det feminina könets former och dregla. Men som sagt har jag alltid varit lite vuxen för min ålder. Hur kan det komma sig att en författare kan åstadkomma så många kärleksbekymmer men inte skriva en enda lösning på dem?
Jag menar, se på Jordan. Vad har han i sina böcker? Faile och Perrin gnabbar. Rand vet inte ens vart han ska vända sig innan en ny kvinna över sig över honom och han försöker förstå sig på henne....
Och sedan har vi de allyckliga böckerna. Kärleken är självuppoffrande, allt går av sig själv (vilket det aldrig gör kan jag intyga!), det kan lätt bli lita av den där smöriga känslan över det hela.
Finns det inte en enda bok inom Fantasy som kan verkligen beskriva ett kärleksproblem och skriva en lösning på det förrutom att de glatt hoppar i säng och blir sams igen? trött på den klychan nu.
Ok, vi hörs allihopa! Ska iväg och proppa i mig lite alvedon mot mitt bultande huvud nu.
MvH Nevyn