Hejpådej.
Det är bra att du har upptäckt att det är svårt att finna generella drag för fantasyböcker. Så tycker jag också att det är, och framför allt - så måste det vara. Det är inte kul för en fantasyförfattare att få en massa förutfattade meningar efter sig - att man skriver i DET syftet, med DEN ambitionen, med DEN handlingen, i DEN miljön. (Och med DEN kvaliteten... )
Det alla fantasyhistorier har gemensamt är att de har någon form av fantastiska, dvs helt osannolika inslag i handlingen. SF vill ge illusionen av att kanske, en dag, kan detta bli verklighet. Fantasyn hävdar motsatsen. Realistiska historier ger sken av att detta skulle KUNNA vara en sann historia.
Jag vill inte hitta fler generella drag hos fantasyböcker! Det är som med deckare - de ska handla om någon form av brott, men i vilken form och vilken berättarstil etc, det är upp till författaren. Om man säger att en deckare MÅSTE vara samhällskritisk, det MÅSTE vara en polis i huvudrollen, det MÅSTE utspelas i nutid osv osv, så lägger man strypsnara på hela genren, och framför allt finns det då en massa böcker som måste ställas på en annan hylla.
Det påstås helt felaktigt att "alla" fantasyböcker tycks handla om samma sak, men det beror snarare på att förlagen bara marknadsför en viss typ av historier som fantasy. Karl-Johan här på forumet brukar komma med en massa skojiga rekommendationer på böcker som tycks ha en annan typ av handling ... och i allmänhet är det böcker som aldrig har översatts till svenska ... för att inte tala om det svenska urvalet av fantasyaktiga böcker som hamnar på andra hyllor - Kerstin Ekmans "Urminnes tecken", till exempel.
Vissa böcker har ett "budskap", andra har det inte. De fyller olika syften. Ibland sägs det att Tolkiens trilogi var en protest mot modern industrialism.