Rahvin - Ett bra slut är alltid välkommet men frågan är om det blir så bra om man hinner tröttna på den innan man kommer dit.
Personligen så tycker jag att serien hade behållit sin charm och klass om den endast bestått av 5-6 böcker max.
Jag vet inte om jag vill veta hur Rand kommer att fängsla den svarte eller nåt liknande som man kanske ska vänta sig. Jag ser den svarte som en gud och att fängsla eller förstöra en gud låter lite för maffigt för att jag skulle vilja läsa det (men jag kommer ändå köpa dem. Jag är otroligt nyfiken på hur han har planerat det hela.).
Och går det att få en sån berättelse bra? Resultatet lär ju visa sig så småningom men jag tror det kommer att bli en besvikelse (i alla fall för mig).
Tänk dig att man skulle sluta spela in en såpa... hur bra är egentligen slutet då? Personligen har jag aldrig sett ett sista avsnitt på en såpa men det beror på att jag håller mig borta från dem. Men jag tror inte att det slutet skulle bli så lyckat... Allting är ju baserat på att det SKA fortsätta och när det se tar slut så tror jag inte att de får till det riktigt.
Det är som att jämföra en miniserie på tre delar för tv med en såpa med oändligt antal avsnitt. Miniserien har i det här fallet kanske 2 klimax och ett större klimax medans såpan har flera små. Ok det kan vara bra kvalitet på såpans klimax men effekten mattas av eftersom de är så många flera. Miniserien bygger upp sitt klimax under en längre tid och effekten blir större.
Om vi tar och jämför WoT med tex Sagan Om Ringen (trilogin) så har Sagan om Ringen bättre klimax och uppbyggnad än vad WoT har. WoT är iförsig inte färdig än men jag jämför med de böcker jag redan läst (dvs från första till Winters Heart).
Om vi tar med Eddings Sagan om Belgarion och Mallorea, (de består ju av fler böcker än Sagan Om Ringen) för att ta ett exempel till. Belgarion och Mallorea kan man jämföra med andra tv serier som tex Arkiv X, Ally McBeal eller Sex in the City. De handlar om samma huvudpersoner men situationerna och handlingen varierar, varje avsnitt handlar om något nytt men man kan ändå känna igen sig i miljön och karaktärerna.
Den här typen av serier är enligt min mening mycket bättre än alla dessa såpor (Skilda världar, Vänner och Fiender osv osv?). Det beror troligen på att de är hyfsat fristående och jag skulle nästan vilja påstå att det finns lite av det i Belgarion och Mallorea.
Om man tycker att WoT kanske passar in på en Arkiv X:are så kanske det stämmer till viss del. WoT har sina klimax i varje bok men eftersom svenskarna nu delat upp böckerna är inte så fallet med de svenska och det förtär själva effekten. (jag störde mig otroligt mycket på att en bok tex inte innehöll ett enda litet stycke med Perrin?). Visst man kan fortsätta läsa nästa bok direkt efter men det känns ändå som att det var något som fattades?
Dessutom har själva handlingen i de senare böcker blivit för utspridda för att man ska kunna få en bra överblick över vad som händer. I en Arkiv X så får man information om det som är aktuellt för handlingen i just det avsnittet och det tycker jag inte att man får i WoT eftersom man helt plötsligt hoppar iväg till en person som man aldrig hört talas om tidigare och sedan får man inte veta något mer först efter kanske två böcker till. Det är lite dålig stil men det kan ju vara så att man i efterskott ska kunna blicka tillbaka och tänka att "ahaa var det så det var".
WoT är enligt min mening en blandning av serie och såpa. Handlingen är långdragen och det känns som att han drar ut på serien så mycket det bara går, men själva idéen är väldigt bra. Tycker att det är lite synd att den verkar fortsätta i evigheter bara och den blir ju inte med tiden precis?
?Om det nu var någon som orkade ta sig igenom hela teorin/jämförelsen så Grattis.
Jag hade bara en liten teori men mest beror det väl på att jag inte har något annat för mig just nu? och jag kommer kanske att ändra mig när jag får höra era reaktioner.
/Disa