Det har blivit någon slags ploj här att bråka om huruvida WoT är guld eller dynga (och följaktligen hur det står till med folks mentala status blabla).
Vi brukar tala mer seriöst om andra fantasyböcker, eller hur? Jag önskar därför att jag kunde ge ett ordentligt svar på den ursprungliga frågan men tyvärr har jag inte kommit så långt i min läsning ännu. När jag kommit in i den femte svenska boken började det kännas motigt, men det var mycket för att jag visste att slutet var så långt borta. Jag kom inte längre. I de första böckerna fick man inte känslan av att serien skulle bli SÅ lång.