Ja visst, "Sonen" kan väl inte kallas hjälte och det känns lite konstigt att han misslyckas hela tiden och att det alltid går dåligt sör honom. Det får det att kännas lite mer realistiskt visserligen men när han för sjuttioelfet gången går och drar på sig en livshotande skada och flyr känns det lite torftigt, det kan ibland vara skönt att läsa att "hjälten/huvudpersonen har lite medgång. Så fort han hade lite medgång när jag läste så tänkte jag "Aj då nu kommer något otäckt att hända igen". Det är inte så skoj när man förutspår handling. Sa jag att jag hade rätt varenda gång också? I och för sig så är fantasy rätt så upprepande.