Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

En stund från lajv.

Högalverna står samlade runt lägerelden och väntar på att maten ska bli klar. Runt den lilla gruppen rör sig tyst Generordens krigare. Alverna tittar ibland nyfiket på människorna och skakar lite på huvudet åt dessa underliga varelser. De springer liksom myror, flitiga och med korta liv.
Äntligen är maten klar och alverna närmar sig grytorna med fat och skedar i högsta hugg.
Plötsligt skriker en av människorna till, ett varningsrop blandat med förtvivlan och rädsla.
Alla tankar på mat är borta, alverna drar vapen på en gång och vänder blicken ut mot skogen. Där är det full aktivitet. Människor springer överallt, skriker och pekar med sina vapen. mitt i röran kommer högalvernas magiger, han släpar på något...en kropp...NEJ...det är klanens ledare, med blod rinnandes ur munnen. Vår ledare...alverna springer fram griper efter den skadade kroppen. Klanens ledare förs in imänniskornas tält och deras mäster som är läkekunnig följer efter. Utanför tältet ställer sig hans livvakt och vaktar ingången. De andra alverna är förrvirrade, våra två manliga krigare, Makilion och Adios, är ute i skogen för att se till att ingen försöker angripa oss. Örnfjäder, den avoss alver som kan hela försöker förtvivlatt att förbinda vår magiger som vrider sig i smärta, jag-Miredur- försöker hålla honom still medans Örnfjäder tvättar det djupa såret i hans arm.
Undertiden står vår ledares moster spännt utanför tältet och försöker lysna sig till vad som händer i tältet.
Plötsligt skriker hon i förtvilan och brister ut i gråt...Jag vänder mig om och ser att mäster står i öppningen, han har blod på händerna och nedslagen blick. Han behöver inte säga något, alla förstår...Vår ledare är död...
Ett skri av ångest och sorg ekar genom skogen...

Det här är en skildring av en liten episod som hände under det lajv jag var på under förra helgen. Ville bara dela med mig utav upplevelsen och ge lite inblick i vad som kan hända. Naturligtvis hände det mycket mer, men det här var det bästa och mest välspelade delen. Trots att ingen viste att detta skulle hända.


Namn: Emelie
E-post:
Tid: 20:35
Datum: 2001/09/22