Balor skrev:
"Var går gränsen för vapen i fantasy? Det är antagligen skillnad på vilken sorts fantasy."
Precis, men gränsen går nog längre fram än man tror. Till exempel är risken överhängande att Jordan kommer att introducera kanoner eller åtminstone raketer i kommande volymer av TWoT.
Svaret är nog helt enkelt: vad som passar in i berättelsen och samhället det utspelar sig i.
"Karl-Johan Norén pratade också om fantasy i nutid, eller hur? Lite skumt eller vad?! Jag tycker att fantasy ska ha ett medeltidstema, och det håller nog Jörgen med om."
Nutidsfantasy tycker man nog endast är skumt tills man läst lite sådan, så jag bidrar med en lista:
_War for the Oaks_ av Emma Bull. Lättsam bok som nydanade storstadsfantasyn.
_Trader_ och _Memory and Dream_ av Charles De Lint. De Lint är troligen den idag främste utövaren av nutidsfantasy.
_Neverwhere_ av Neil Gaiman (finns till och med på svenska!)
_Good Omens_ av Gaiman och Terry Pratchett.
_So You Want to Be a Wizard_ och efterföljande böcker av Diane Duane (i och för sig främst ungdomsböcker, men bra sådana).
_Wizard of the Pigeons_ av Megan Lindholm (även känd som Robin Hobb). Lär vara svår att hitta, men det ska komma en nyutgåva snart, hoppas jag.
Större delen av Lucius Shephards produktion, särskilt novellerna.
Det finns också fantasy som utspelar sig i framtiden. Det kanoniska exemplet torde vara Jack Vances _The Dying Earth_ (finns på svenska, kolla på bibliotekets sf-hylla), men ett senare exempel är _The Night Watch_ av Sean Stewart.
För den delen utspelar sig fantasy sällan i en medeltidsmiljö (det finns undantag, till exempel Katharine Kerrs Deverry-serie eller Rhinegold av Stephen Grundy). Vanligare är en miljö som har likheter med antiken eller renässansen.
Vad Jörgen tycker kan han nog svara själv på.
/Karl-Johan