Att definiera fantasy kan vara mer än lovligt snårigt, speciellt som vi rör oss med tre olika genrebegrepp, eller åtminstone två genrebegrepp och två förhållningssätt till det senare begreppet.
På den högsta nivån - där man egentligen knappast kan tala om genrer - kan man egentligen tala om högst tre genrer: realistisk litteratur, fantastisk litteratur och spekulativ litteratur.
Realistisk litteratur är allt sådan som skulle kunna ha hänt eller som kan hända utan alltför stora åthävor.
Fantastisk litteratur är all sådan litteratur där saker och ting inte kan hända, eller som presenterar saker utan att försöka förankra dem i rationellt i den rådande världsbilden.
Spekulativ litteratur är sådan litteratur som handlar om sådant som skulle kunna hända, alternativt saker som inte kan hända men som då försöker förankra dem rationellt i en rådande världsbild.
(Detta baserat på ett föredrag av John-Henri Holmberg som jag åhörde nu i helgen.)
Detta har en del konsekvenser, till exempel att vad som är spekulativ, fantastisk respektive realistisk litteratur ändras med tiden. Det har också konsekvensen att de här grupperingarna knappast kan kallas för genrer i egentlig mening - alla tre innehåller deckare, äventyrsberättelser, kärlekshistorier, konstromaner osv osv. Den tredje och kanske viktigaste konsekvensen är att författarens intention blir central för klassificeringen.
Sedan har vi den innehållsbaserade genreindelningen, som baserat på bokens innehåll delar upp dem i genrer. Kraftigt förenklat blir böcker med tjuvar och poliser deckare, böcker med skurhinkar och vodkaflaskor blir socialrealism, böcker med rymdskepp och genmanipulation blir science fiction, böcker med magi och drakar blir fantasy. Fantasy (och för den delen sf) kan här delas upp i mängder med undergrupper.
Riktigt förvirrar blir det när marknadsföringen blandar sig i. Okunniga bokförlag utgår allt som oftast från Tolkien i sin definition av fantasy, till exempel, och får då endast en delmängd av fantasyn i vad de ser som fantasy. Särskilt under 20- och 30-talet publicerades mycket fantasy som sf, till exempel.
I den historiska utvecklingen av fantasy och sf (ytterligare ett sätt att se på saken) så går det dock inte att se fantasy eller sf som underkategorier av varandra, utan det är två genrer som uppstod vid ungefär samma tid och som utvecklades parallellt och till stora delar av samma författare.
När det gäller det här med att slänga ut genreklassificeringarna så tror jag att det är ogörligt - vi människor lär känna saker genom att namge, det vill säga klassificera dem (bara att läsa Genesis - vad var nästan det första Adam gjorde?). Det gäller snarare att förhålla sig kritisk till dem.
/Karl-Johan