Vad jag syftar på är en lång planerad kampanj(ofta kallad episk) där spelledaren har bestämt hur den ska utspela sig i stora drag. Han har bestämt sig ungefär hur det ska sluta ganska tidigt.
Om man spelar en rullande kampanj kan man ju självklart dra ut på den hur länge man vill, men förr eller senare kommer den sluta. Antingen rinner den ut i sanden, spelarna tröttnar på sina karaktärer eller så avslutar man den med ett klimax. Det finns många fler sätt en kampanj kan sluta men jag tror det bästa alternativet är att avsluta med ett klimax varefter rollpersonerna har uppnått sina mål.
Hur man än gör så kommer kampanjen ta slut och efter en avslutad lång kampanj bör man inte fortsätta med samma karaktärer.
Nibelung:
>...du skrev:
>>> I rollspel så blir karaktärerna efter en
>>> lång kampanj(En rad sammanhängande äventyr
>>> som tillsammans bildar en berättelse)för
>>> mäktiga och nästan ospelbara.
>Det är ju inte samma sak. Du sätter likhetstecken
>mellan långt spelande och för mäktig/ospelabarhet.
Nej, jag skriver: e f t e r. Jag sätter alltså likhetstecknet mellan lång avslutad kampanj och för mäktig/ospelbarhet.
>> Att en rollperson skulle vara svårspelad förstår
>> jag inte vad det har att göra med spelledarens
>> kompetens.
>Jo, om man vill spela länge så är det inte så smart
>av spelledaren att ordna ett klimax/avslut vid en
>viss tidpunkt då det kan bli som du säger, men om
>spelledaren har viss kompetens så kan man undvika
>sådant.
Spelledaren behöver ju inte ha slutet vid en speciell tidpunkt, men att försöka undvika slutet på en kampanj är samma sak som att försöka undvika döden: man kan undvika den ett tag, men förr eller senare så kommer den ikapp.
Håller du alltså med om att rollpersoner efter en lång avslutad kampanj kan bli svårspelade, eller inte?