Jag vet inte heller vad jag ska säga, men får försöka ändå.
Till att börja med måste jag skriva att det här var en väldigt annorlunda bok.
Det är bra, jag gillar orginalitet.
Uppenbarligen måste jag ha tyckt om den, för jag läste slut den på två dygn och det är inte vanligt nuförtiden.
Jag blev väldigt fascinerad av Jarga, den lilla ormen.
Han är inte lätt att tycka om men av någon outgrundlig anledning gjorde jag det ändå. Det gick bara inte att låta bli. (Tyckte bra om Ulven Heplon ochså. Underbart namn)
Kapitlen som handlade om Jarga tyckte jag bäst om. När det gäller Erlos resa hade jag svårt att hänga med i alla ortsnamn. (Nej Emil, jag hade inte varit behjälpt av en karta. Brukar aldrig studera dem så noga)
Sen måste jag få vara tvärtom emot Pejgan och säga att jag inte alls saknade det hon saknade. Visst fanns där magi...
Vad jag mest tyckte om var nog att man som läsare fick kämpa lite mer än vanligt.
Vad var det egentligen som hade hänt? Det fanns hela tiden otydligheter som man funderade över. Jag gillade det.
Betyg? En mycket stark 4:a. Äh, jag drar till med 4,25.