Du borde verkligen filosofera ännu mer... Mycket fängslande åsikter. Själv anser jag att vi bara existerar i bemärkelsen att vi har erfarenheter och det som händer runt oss är en reaktion av vår närvaro i den tiden och det rummet. Naturligtvis så var detta en väldigt kort förklaring på något stort. Orkar inte filosofera så mycket ikväll men jag kan säga så att det vara ganska så excentriska saker du nämnde här.
Bevara historia? Varför? Vi skapar ju ny hela tiden. Det är det och inte att vi bevarar det som har varit. Det är för att kommas ihåg. Min tanke är att vi finns för att skapa mer om jag ens hade varit inne på samma spår.
Vara jävliga mot varandra? Nej, jag tror inte det. Som jag nämnde innan så blir denna känslan, av hat och ilska som gör att man jävlas med varandra, påverkad av våran närvaro.
Vill man ta steget längre kan man påstå att bara man själv existerar (solipsism) men det vore lite egotrippat. Så jag nöjer mig att kalla mig en stjärna bland andra på himlens eviga valv.
MvH Nevyn