Jill skrev:
"Bli inte nervösa nu, ta det objektivt. Analysera det.
1) Varför är nästa alltid hjältinorna oskulder?
2) Varför blir de bara intima med högst 2 personer?
3) Varför finns det inga lesbiska hjältinor?"
Låt mig börja med att säga att jag inte tror den "medeltida" (medeltida inom citationstecken eftersom fantasyvärldar sällan har stora likheter med den historiska medeltiden) världen i fantasyn inte spelar så stor roll här.
Istället tror jag att det allmänt konservativa draget (vilket _inte_ ska tolkas politiskt utan snarare filosofiskt) i fantasyn spelar stor roll här, liksom det faktum att större delen av fantasyn skrivs som underhållningslitteratur. Det går nog mycket väl att göra en jämförelse mellan sexualmoralen i fantasyn och den i många romansböcker.
Men visst finns det fantasyberättelser som har hjältinnor som är lesbiska (eller hjältar som är bögar, för den delen), eller där sexuella äventyr är accepterade för alla. Dock förekommer den så gott som aldrig i fantasyns "mainstream", och bryter också ofta med fantasyns inneboende värdekonservatism, och där är sexualiteten endast en del i ett större helt (även om det ibland är den enskilt viktigaste delen).
Så här följer den obligatoriska listan över fantasy som inte följer en smal och inskränkt syn på sex och samlevnad (nu hoppar jag över bdsm-fantasyn, där A.N. Roquelaures (mer känd som Anne Rice) _The Claiming of Sleeping Beauty_ kan tjäna som exempel):
Ellen Kushner: _Swordspoint_. Härlig duellfäktarfantasy i en renässansvärld med två bögar i huvudrollen.
Diane Duane: _The Door Into Fire_ (och fortsättningarna _The Door Into Shadow_, _The Door Into Sunset_ och den ännu ej utkomna _The Door Into Starlight_), fantasy som blev häftigt omdebatterad när den kom i slutet på 70-talet eftersom huvudpersonen var en bisexuell man som trivs med sin pojkvän.
Charles de Lint: I _Memory and Dream_ är hjältinnans bästa vän lesbisk (eller snarare var, eftersom hon dog innan bokens början). Flera av hans noveller har också homosexuella kvinnor som huvudpersoner.
Sean Stewarts huvudpersoner är vanligen heterosexuella, men de har definitivt en sexualitet hela bunten.
Mercedes Lackey tenderar att vara väl sötsliskig för min smak, men hon har både sexuellt aktiva hjältinnor och bögar i sina böcker.
I Lois Bujolds _The Curse of Chalion_ är en viktig biperson bög och en bisexuell. Själv försöker huvudpersoner hela tiden kväva sin egen sexualitet (jag är alldeles för gammal/ful/fattig/kortlivad för henne...).
Marion Zimmer Bradley och Guy Gavriel Kay har redan tagits upp.
Avslutningsvis får jag också säga att mitt intryck är att det är betydligt vanligare att författare skriver om homosexuella personer av det motsatta könet än av det egna.
/Karl-Johan