Rahvin:
Lite deprimerande blir det ju att läsa om hans depressioner, men han har ju också en sådan bra humor när han skriver.
Som när han kramar snöbollen och börjar kasta den mot en bil. Men så kommer han på att "but it looked so white and nice" så han börjar istället kasta den mot en "hydrant" som han sedan inser att även den är "nice". Sedan har han den med sig i en halvtimme medan de går till bussen och allt, och så tvingar busschaufören honom att kasta ut den "I told him I wasn't going to chuck it att anybody, but he wouldn't believe me. People Never believe you."
Boken var för det mesta så rolig att man på det hela kan säga att "that" book "really killed me" :@)
Så lär man sig ju massor av fina ord som "helluva" när man läser den...