---Någon som vill ha en ordentlig fortsättning?---
Kapitel 2
?Ursäkta mig? sade främlingen utanför när Ralf öppnade dörren ?kan ni vara så snäll och säga mig var jag kan hitta Edvinssons??
?Det skulle väl vara jag, det? sade Ralf aningen förbryllat ?men vem är du??
?En vän till familjen, kan vi väl säga? sade främlingen, och såg allmänt förvirrad ut. Han hade visst svårt att tro Ralf.
?Jag råkar vara den enda levande släktingen? sade Ralf hälften roat, hälten oroad ?var det något annat du ville??
?Du?du är Ralf Edvinsson?? undrade främlingen.
?Det är jag det? sade Ralf och synade den andre ?du kommer inte härifrån, va??
?Nej, dom säger det? sade främlingen och klev in genom dörren när den andre gjorde en artig, inbjudande gest ?jag menar? jag verkar visst sticka ut lite här i trakten.?
?Det kan man lugnt säga? sade Ralf och såg på den gamle som hade fullt upp med att ställa undan en stor stav innanför dörren till arbetsrummet de just klivit in genom. De kunde ju inte stå i hallen och prata.
Ralf fortsatte prata medan den andre tog av sig hatten ?du är inte möjligtvis någon sådan där trollkarls-gubbe som kommer hit till byn bara för att ta iväg mig på ett sådant där äventyr som jag knappast kommer att överleva??
?Va?? undrade främlingen.
?Jag menar, du verkar stämma in exakt på den där Landalf-figuren som stack iväg med farfar. Han hade också stav och hatt??
?Unge man?? sade främlingen ?svampen har också en hatt, men den kan inte trolla för det. Det här är för den delen inte en magisk stav.?
?Inte?? undrade Ralf och stängde dörren ?varför släpar du då omkring på den då??
?Möjligtvis på grund av min ålder?? sade mannen och såg gammal ut.
?Det förstås? sade Ralf ?men det var väl lika bra det.?
?Vad var lika bra??
?Att du inte är en trollkarl som kommer hit för att locka ut mig på äventyr? sade Ralf ?jag är inte ett dugg intresserad av sådant där.?
?Vänta nu lite? sade främlingen ?jag sade visserligen att jag inte var en trollkarl, men jag är nog rädd att du får komma med mig i alla fall.?
?Jag har ju ingen dolk eller något, så det finns ingen anledning att det skulle vara just jag? sade Ralf ?förresten trodde jag att dolken var oskadliggjord??
?Det här har inget med dolken att göra. Om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte vad som blev av den överhuvudtaget. Antagligen är den mycket riktigt oskadliggjord, som du säger.?
?Och vad har jag med saken att göra??
?En ny fara hotar världen och jag tror att du är den ende som kan göra något åt det? sade främlingen med extra effektfull röst ?du förstår? du har Edvins blod i dina ådror. Edvin hob-blod.?
?Hob-blod?? undrade Ralf ?är det farligt??
Främlingen suckade halvt förskräckt vid den dumma frågan och sade sedan ?nej, det är inte farligt. Men det är ärftligt, och du är den ende som har det rätta blodet!?
?Det rätta blodet för vad?? undrade Ralf, som vid det här laget måste erkänna att han började bli lite intresserad.
?Som vi vet försvann hoberna spårlöst vid något tillfälle??
?Vilket tillfälle?? undrade Ralf.
?Om vi visste det så vore de inte spårlöst försvunna!?
?Ah??
?Hur som helst, jag kan inte berätta allt för dig. Inte här och nu? sade mannen ?vi måste se till att komma iväg till Hellklöven innan nästa fullmåne, annars??
Just då började det höras ljud ute i natten, folk vaknade och det lät som om de sprang fram och tillbaka som galningar utan anledning. Det fanns säkert en anledning till det, men Ralf var inte säker på att han ville veta vad det var.
?Oh, nej!? utbrast mannen ?det har börjat! Vi måste härifrån. Ingen här är säker så länge du är kvar!?
?Varför skulle jag komma med dig?? undrade Ralf ?jag vet inte ens vem du är!?
?Om det nu gläder dig så mycket så kan du kalla mig för Kolgin? sade främlingen och började gå mot dörren. Ute i natten lät det som om det gick våldsamt till, vad det nu kunde vara.
?Vänta!? skrek Ralf ?menar du att farfar Edvin var släkt med hoberna?!?
?Det är ju det som är hela poängen, pojk? sade främlingen på det typiska förnedringsviset, medan han öppnade dörren som ledde ut i korridoren.
?Så du menar att du känner till saker om min farfar?? frågade han istället. Det här kunde bli mycket bättre än tråkig släktforskning som annars skulle få honom att sitta inne hela vintern.
?Inte så mycket mer än de flesta? sade främlingen ?men lite mer??
?Ok, ok. Jag kommer med!? sade Ralf som plötsligt gripits av lust att inte sitta stilla hela vintern och läsa historieböcker.
Då plötsligt hördes en ljudlig smäll och en sval vind letade sig in i rummet som för att berätta att någon stod vid ytterdörren.
To be continued...
---Till slut vill jag bara säga att jag hoppas att ingen (Nibelung, t.ex) börjar klaga på att allt verkar vara taget från en och samma bok---