--- Mina komplimanger till Kire, mycket väl skrivet ---
"Vakna, pojk!" väste den gamle, men Ralf låg fortfarande orörlig på golvet. Försiktigt kände han efter en puls och han fann den också.
"Vakna" upprepade Kolgin och skakade Ralfs kropp försiktigt.
"Där är han!" ropade någon plötsligt bakom honom "det var han som kom hit med dem!"
Kolgin vände sig om medan han fortfarande satt på huk.
Ett gäng arga bybor stod och viftade med diverse agrikulturella föremål samtidigt som de blängde surt på honom. I spetsen stod gamle Krober och pekade.
"På honom!" skrek någon plötsligt och Kolgin kom snabbt på fötter.
"Vänta!" beordrade han med myndig stämma. Det hade ingen som helst effekt på den argsinta gruppen bönder.
Förskräckt kastade Kolgin sig ut genom ett närbeläget fönster samtidigt som han muttrade något om ouppfostrade bondtölpar. Sedan sprang han försiktigt iväg och gömde sig bakom några träd en bit bort. Ingen följde efter honom. Demonen hade tydligen kommit ensam, annars hade varken bönderna eller han själv levt vid det här laget. Antagligen skulle inte ens pojken ha överlevt, och det skulle ha varit en stor förlust...
To be continued...