Här är lite från Drakprofetian:
DRAKPROFETIAN
I de föga välkända och sällan omtalade Karaethonsägnerna finns den profetia som förutsäger att den Svarte kommer att bryta sig ur sitt fängelse, för att än en gång lägga sin hand över världen. Där står också skrivet att Lews Therin Telamon, Draken, mannen som vållade världsfallet, kommer att födas igen för att utkämpa Tarmon Gai'don, den Sista striden, mot Skuggan.
"Och Skuggan föll över Landet, och Världen rämnade sten för sten. Världshaven flydde och bergen uppslukades, och rikena skingrades till Världens åtta hörn. Månen var såsom blod och solen som aska. Haven kokade och de levande avundades de döda. Allt slogs sönder och allt utom minnen gick förlorat, och ett minne bevarades framom de andra: minnet av honom som drog Skuggan och Världsfallet över jorden. Och honom kallade de Draken."
(från Aleth nin Taerin alta Camora,
Världsfallet,
Författare okänd, fjärde åldern.)
"Och då, såsom det varit innan och såsom det åter skulle bli, hände det sig att Mörkret låg tungt över landet och tyngde människors hjärtan, och de gröna växterna vissnade och hoppet dog. Och människor ropade till sin Skapare och sade: O, du himlens Ljus och världens Ljus, låt den Utlovade födas på berget, så som det sagts i profetian, såsom han föddes i det förflutna och åter skall födas i stundande tider. Låt Morgonens Prins sjunga för landet, så att växterna grönskar och dalarna ger liv åt lamm. Låt Gryningens Furste skydda oss från Mörkret och rättvisans väldiga svärd försvara oss. Låt Draken åter rida på tidens vingar."
(från Charal Drianaan te Calamon,
Draksägnerna.
Författare okänd, fjärde åldern)
"Och så skall ske att vad människor skapat skall rämna, och Skuggan skall vila över ålderns väv, och den Svarte skall åter lägga sin hand över människornas värld. Kvinnor skola gråta och män skola bäva då jordens riken slitas sönder som ruttet kläde. Och inget av det som varit skall stå kvar?
Likväl skall en bli född att möta Skuggan, födas än en gång så som han fötts förut och skall födas åter, i evig tid. Draken skall födas ånyo, och hans födelse skall hälsas med gråt och tandagnisslan. Människorna skall han klä i säckväv och aska, och han skall få världen att falla ånyo, och alla band som binder människor samman skola brista. Lik den ofjättrade gryningen skall han blända oss, och likväl skall Draken kämpa mot Skuggan i den Sista striden, och hans blod skall ge oss Ljuset. Låten edra tårar flöda, O världens alla folk. Gråten för eder frälsning."
- från Karaethonsägnerna:
Drakprofetian,
I översättning av Ellaine Marise'idin Alshinn,
Huvudbibliotekarie vid Arafels hov,
Nådens år 231
Av den nya tiden, i tredje åldern
Samma text i en annan översättning men av samma person:
"Och människorna åkallade Skaparen och sade: O Himlens ljus, O världens ljus, låt den utvalde födas på berget, så som det står skrivet, så som han föddes i gångna åldrar och skall födas i åldrar som skall komma. Låt Morgonens prins sjunga för landet att gröna växter skall växa och lammen skall födas i dalarna. Låt Morgonens furste utsträcka sin arm och skydda oss mot Mörkret, och låt Rättvisans väldiga svärd försvara oss. Låt Draken åter rida på tidens vingar:"
- från Charal Drianaan te Calamon,
Drakprofetian,
Författare okänd, fjärde åldern.
"Och hans vägar ska vara många och vem kan veta hans namn, för han skall födas bland oss många gånger, i många gestalter, såsom har skett och komma att ske i tider utan ända. Hans ankomst skall vara lik den vassa plogen, han plöjer våra liv i fåror var vi än vistas. Bojor bryter han, kedjor smider han. Framtid skapar han, döden upplöser han."
- från Kommentarer till Drakprofetiorna,
av Jurith Dorine, Drottningens av Almoren Högra Hand.
742 e VF, tredje åldern.
"Skuggan skall resa sig över världen, och över länderna skall mörkret falla, in i varje vrå och skrymsle, och Ljus skall ej finnas, ej heller trygghet. Och han som skall födas ur Gryningen, födas av Jungfrun, efter profetians bud, han skall utsträcka sin hand för att fånga Skuggan, och världen skall skrika i frälsningens smärta. Ära vare Skaparen, och Ljuset, och han som skall födas åter. Må ljuset frälsa oss från honom."
- från Kommentarer till Karaethonsägnerna
Sereine dar Shamelle Motara
Rådsyster till Comaelle
Drottning av Jaramide
(ca 325 e VF, tredje åldern)
"Vid hans ankomst födas de mörka eldarna än en gång. Kullarna brinna, och landet går i torka. Människohavet går mot ebb, och timmarna rinna ut. Muren genomborras och söndringens slöja höjes. Stormar dundra bortom horisonten, och himmelens eldar löpa renande över jorden. Utan förödelse finnes ingen frälsning, på denna sida döden intet hopp."
- brottstycke ur Drakprofetian,
troligen översatt av N'Delia Basolaine,
första jungfru och svärdsdam
hos Raidhen av Hol Cuchone
(cirka 400 e VF)
"Det ofläckade tornet rämnar och böjer knä inför det förgätna tecknet. Haven rasar och osedda samlas stormens moln. Bortom horisonten växer sig dolda eldar stora och ormar gömmer sig vid deras barm. Det som var upphöjt störtas ned; det som var störtat höjes upp. Ordningen brinner för att bana väg för honom."
- Drakprofetian
I översättning av Jeorad Manyard,
Ståthållare för provinsen Andor under
Storkungen Artur Paendrag Tanreall
"Någon hälsa kan ej bo i våra kroppar, ej heller kan något växa som är av godo, ty landet är ett med Draken återfödd, och han är ett med landet. Med eld i själ och sten i hjärta lägger han världen under sig och tvingar de stolta att underkasta sig hans vilja. Han befaller bergen att knäböja inför honom, haven att dela sig och själva himmelsfästet att buga sig. Måtte detta hjärta av sten rymma ett minne av tårar, måtte hans själ av eld minnas kärlek."
- från en mycket omtvistad översättning av
Drakprofetian utförd av skalden Kyera Termendal
Från Shiota, antagligen utgiven mellan
Två gånger två gånger skall han bli märkt,
två gånger för livet och två för att dö.
En gång för hägern, för att leda hans väg.
Två gånger hägern, för att ge hans sanna namn.
En gång för Draken, för svunna minnens skull.
Två gånger Draken, för priset som skall betalas.
In i Hjärtat stöter han sitt svärd.
In i Hjärtat, för att binda deras hjärtan.
Den som drager det ut skall följa honom efter,
Vems hand kan gripa den förskräckliga klingan?
Skuggans kraft fick mänskligt kött, att vakna
till tvedräkt, tumult och ödelägelse.
Den återfödde, den märkte, blöder,
dansar svärdets dans i dröm och dis,
binder den skuggsvurne till sin vilja,
frånm staden, förlorad och förrådd,
leder spjuten åter till strid,
bryter spjuten och får dem att se,
sanning länge dold i uråldrig dröm.
Två gånger gryr dagen då han spiller sitt blod.
En gång för sorg, en gång för födelse.
Rött på svart faller Drakens blod på Shayol Ghuls klippor.
I Domesvalget skall hans blod befria människorna från Skuggan.
Skuggans Profetior
Nattens Dotter vandrar åter.
Det uråldriga kriget hon utkämpar ännu.
Sin nye älskare hon söker, han som tjäna henne skall,
och dö, och likväl fortsätta tjäna.
Vem skall stå henne emot?
Skinande Murarna skola böja sig.
Blod föder blod.
Blod ropar efter blod.
Blod är, och blod var, och blod skall evigt vara.
Mannen som brukar Kraften står ensam.
Han offrar sina vänner.
Framför honom finns tvenne vägar,
en mot död bortom döden, en mot evigt liv.
Vilket skall han välja? Vilken skall han välja?
Vilken hand skyddar? Vilken hand dräper?
Blod föder blod.
Blod ropar efter blod.
Blod är, och blod var, och blod skall evigt vara.
Lus kom till Dhoomsbergen.
Isam väntade i de höga passen.
Jakten har tagit sin början.
Skuggans hundar äro på språng, Skuggans hundar dödar.
Förändringens tid är kommen.
Blod föder blod.
Blod ropar efter blod.
Blod är, och blod var, och blod skall evigt vara.
De vakande vänta på Tomans Huvud.
Hammarens säd bränner det urgamla trädet.
Döden skall så och sommaren brinna innan den Store Fursten kommer.
Döden skall skörda och kroppar falla innan den Store Fursten kommer.
Åter dräper säden urgammal orätt innan den Store Fursten kommer.
Nu kommer den Store Fursten.
Nu kommer den Store Fursten.
Blod föder blod.
Blod ropar efter blod.
Blod är, och blod var, och blod skall evigt vara.
Nu kommer den Store Fursten.