Kapitel 8
Natten för Kolgin blev orolig. Eftersom ytterdörren var slagen i spillror drog kalla vindar genom stugan och att ens försöka göra en brasa var otänkbart då det kunde locka till sig nyfikna bybor. Den bitande kylan bidrog även med att så gott som alla Kolgin leder värkte och såren han ådrog sig efter sin flykt från värdshuset hade börjat vara. Efter flera månader på vägen var det även väldigt ovant att spendera natten i en säng vars madrass inte bestod av halm eller granris.
För Ralf var sömn också en bristvara denna natt. Bybornas hårda omhändertagning hade gett honom ett flertal skrubbsår - fyllda med grus - och tillsammans med den oro som sakta växte inom honom låg han och skruvade på sig hela natten.
När morgonsolen äntligen jagade undan nattens kyla och fyllde den lilla stugan med ljus och värme (om även det var ytterst lite av det) bestämde sig Kolgin för att det var dags att göra något åt situationen som uppstått. Såren, som det nu hade bildats en geggig skorpa på, såg inte alltför väl ut och det räckte med en blick på dem så förstod han att om han vill undvika ärrbildning måste de rengöras. Så han började dagen med att gå till bäcken som låg ett par fjärdingsväg från Ralfs stuga. Även om det var en ansenlig promenad för en gammal man i kallt väder och modd så insåg Kolgin att han inte kunde gå in till byn och använda deras badhus, det skapa för stor tumult. Väl framme tog han av sig sin tunika och hosor och blötte ner ena ärmen i den porlande bäcken. Det klara vattnet var isande kallt men det var bara att bita ihop för Kolgins del. Efter en halvtimmas baddande och omläggning av sår var han äntligen klar, det var dags att befria pojkvaskern!
Fortsättningen lämnar jag åt dig Ugglan =)