Just som han reste sig för att gå såg han att han inte varit ensam vid bäcken. Några hundra meter bort såg han en kvinna vada ner i vattnet. Nyfiket smög han sig närmare.
Han gömde sig bakom ett par buskar och tittade sedan försiktigt fram mellan ett par grenar. Kvinnan var ung. Säkert inte äldre än tjugo år och hon simmade behagfullt omkring, det kalla vattnet till trots.
När hon reste sig för att vada upp såg Kolgin hur vacker hon var. Han rodnade nästan över sina snuskiga tankar men förmådde inte vända bort blicken, när hon tog sina kläder och försvann in bland träden.
Han satt kvar i sin obekväma position bakom buskarna en lång stund för att vara säker på att hon försvunnit.
Just som han skulle resa sig kände han något hårt och kallt mot sin strupe.
"Vänd dig om, så jag kan se dig gubbe", sa en mjuk men samtidigt isande kall röst i hans öra.
Kolgin vände sig mycket långsamt och försiktigt om. Framför honom stod kvinnan han tjuvkikat på. Hon hade en lång kniv riktad mot hans strupe.
"Såja, ta det lugnt" sa han försktigt. "Jag ville dig inget illa"
Kvinnan spottade på marken framför hans fötter.
"Jag vet nog vad du tänkte. Ni är likadana allihop"
"Vi? Jag är ensam här" försökte Kolgin.
"Spela inte dum. Ni karlar, menade jag." Hon spottade igen för att ge eftertryck åt sina ord. "Vad gör du här förresten?"
Kolgin visade på sina sår och försökte förklara att han bara blivit nyfiken när han sett någon som frivilligt badat i det iskalla vattnet.
Kvinnan tittade misstänksamt på honom men drog långsamt tillbaka handen med kniven.
"Försök inget" sa hon, hennes röst var fortfarande misstänksam. "Jag vet hur man använder den här." Hon viftade vårdslöst med kniven framför ansiktet på Kolgin och när han såg hennes blick betvivlade han det inte.
"Kanske bäst jag går nu." sa Kolgin.
"Kanske det", sa kvinnan och backade undan för att släppa förbi honom. Han kände hennes bickar bränna i ryggen, men vände sig inte om.