Rahvin, Rahvin...!*skakar suckande på huvudet*
Vi får givetvis sluta oss till att hon bakom de kala glesa buskagen skådat Kolgin där han stod och dreglade.
Hon simmade torrsim i den porlande bäcken mot land, där isflaken klirrade muntert mot stranden. Väjde för isbjörnen och tog upp sina kläder och gick in bland träden, som i den kalla vinden just fällt sitt sista löv. Där klädde hon sig raskt, gjorde en smygande kringgående rörelse runt buskaget där Kolgin satt och frös i väntan på att hon skulle hinna försvinna därifrån.
Svårare än så var det inte.
Sjutton ochså, glömde pingvinerna...äsch tar det en annan gång.
Known but to God:
Fattar den utsträckta näven.