Han steg ut ur den massiva byggnaden och blev stående på den stora stentrappans översta steg. En vind blåste upp i hans ansikte och det långa håret fladdrade mystiskt i den kyliga vinternatten. Han brydde sig dock inte om varken detta eller kylan; hans sorgsna blick var riktad mot den svagt upplysta natthimlen. Snöflingorna fortsatte falla och vinden tilltog, men han bara stod där, stilla och sände sina tankar över himlen mot någon förlorad dröm...