OOOPS....
Det kom inte med, men här kommer det:
"Det är orättvist!" tjöt Lord Kire" Jag vill också använda "Boken"."
"Såja, lugna ner dig nu", svarade Lord Elfendale med himlande ögon.
"Du har inte förstått det här än, eller hur?"frågade en irriterad Lord Emil.
"Förstått vad?"frågade Lord Kire med trumpen min.
"Att det är de "Äldsta" som har tillgång till "Boken"", svarade Elfendale.
"Men oficliellt så har alla tillgång till...", men innan Kire hunnit tala till punkt avbröt Lord Emil:
"Det är och förblir de Äldsta som bestämmer. Du är alldeles för ung för att förstå den komplexa "Boken"."
"Men den där slusken Lord Svansi har ju tillgång till den!", fullkomligen tjöt Kire.
"Men han är också MYCKET äldre än vad du är, och så är det han som förvarar boken i skattkammaren.", svarade Lord Elfendale tålmodigt.
Sedan boken anlänt hade många sådana här pakter samlats för att smida ränker, och de Yngsta flochades hos de mer erfarna Yngre, det vill säga de Yngsta som inte slickade de Äldstas stövlar. "Boken" gav alltid upphov till avundsjuka.
Och allihop ville lägga vantarna på "Boken".
"Det är...",började Emil, men han avbröts av Lord Elfendale:
"...där som du kommer in i bilden. Vi har ett litet uppdrag åt dig"
Med detta så visade Lord Elfendale tydligt att det var han som styrde och ställde här.
Efter att de berättat planen så lämnade Lord Kire, Elfendale's arbetsrum för att fortsätta sina studier, men Lord Emil stannade kvar.
Flinet på Lord Emil's läppar var minst sagt stötande tyckte Elfendale, så han sjasade snabbt ut den något förvånade rådsmedlemmen ur sitt rum.
Väl ensam så tillät Lord Elfendale sig ett brett leende. Snart skulle "Boken" vara hans och inget skulle kunna spåras till honom...