Tillgängligt på svenska:
_Mio, min Mio_ av Astrid Lindgren. Presentation överflödig.
_Kampen om Coramonde_ av Brian Daley. Lär dock vara knepig att få tag på.
I stort sett hela Eternal Champion-serien av Michael Moorcock (vissa böcker finns i undermåliga (första Elric-utgåvorna) alternativt mediokra (de senare) översättningar från gamla Äventyrsspel).
Tillgängligt på engelska:
_The Dragon and the George_ av Gordon R. Dickson.
Darwath-böckerna av Barbara Hambly, börjar med _The Time of the Dark_.
Joel Rosenbergs serie The Guardians of the Flame, startar med _The Sleeping Dragon_.
Och sist en riktig gammal klassiker: _Lilith_ av George MacDonald.
/Karl-Johan
(John Normans Gor-böcker torde nog också tillhöra den här gruppen, men de vill jag inte ens rekommendera min värste ovän. Eller, särskilt inte min värste ovän.)
(Sedan kan det också nämnas att böcker där huvudpersonen lämnar vår värld och hamnar i en magisk dito är historiskt mycket vanligt. Både _Alice i underlandet_ av Lewis Carroll och _A Connecticut Yankee in King Arthur's Court_ är goda exempel på hur formen använts tidigare, och det finns många andra exempel.)