De två karismatiska bröderna visade sig vara två riktiga fegisar, de befann sig nämligen ungefär femtio meter längre ned på stigen och avståndet ökade avsevärt för varje sekund som gick.
"Inte kan man tro att två råbarkade sällar som de där två skulle visa sig vara så ynkliga kaniner!" sa Kolgin med ett oroväckande darrig röst. Förmodligen var han minst lika rädd för vad-det-nu-var ute i skogen som bröderna Nad. På andra sidan brasan satt Ralf likblek och tystare än vinden.
Ett par minuter satt de både som förstenade med öronen på spets. Efter vad som kändes som en evighet bröts tystnaden av ett ohyggligt vidrigt vrål. Djur och fåglar som legat och sovit i den stillsamma skogen slets abrupt ur sin djupa sömn och plötsligt myllrade skogen av djur på flykt från vad som skulle kunna vara ondskans härskare själv. Ljudet lät som det härstammade ungefär halv fjärdingsväg söderom lägret. Kolgin och Ralf for upp på fötter, båda likbleka och ymnigt svettandes.
"Pojke, kommer du ihåg vad du gjorde i stugan senast vi stötte på en demon?" frågade Kolgin desperat
"Ja-ja-jag har ingen aning" fick pojken framstammat. "Allt som hände den kvällen är skylt i dimma"
"Då har vi ingen annan utväg än att fly för våra liv" sa Kolgin med en skräckfylld men ändå myndig röst. "Pojke, sadla hästarna snabbt som ögat medan jag packar ihop våra saker. Och se för guds skull till att släcka brasan! Vi behöver inte skylta med vart vi är!"
Under minuten som följde utfördes antagligen vår tids kvickaste - och hafsigaste - uppbrytning. Kolgin rafsade snabbt ihop allt av värde medan Ralf slarvigt sadlade hästarna. För var sekund som gick kom oroligheten närmre lägret och för var sekund som passerade blev Kolgin allt blekare.
"Pojke, det är dags. Rid som aldrig förr, rid för allt du är värd och allt du håller kärt. Om demonen skulle hinna ifatt oss så rid på, det är min uppgift att skydda dig. Du är alltför viktig för att stupa i en skogsglänta."
Med dessa ord ringandes i öronen red Ralf och Kolgin ut i den becksvarta natten med endast stjärnorna och hörsel som orientering...