Här kommer fortsättningen!
Hans huvud var djupt nere i leran. Stanken av blod omgav allt.
Han tog sig langsamt upp pa benen och slängde en blick omkring sig.
Döda kroppar, lemlästade. En stor delvar hans vänner, men det fanns kroppar som inte var mänskliga där.
Nederlaget hade varit stort för bada sidor. Om nagra hade överlevt sa hade de flytt.
Han drog sitt svärd, det var splittrat.
De hade mött en varelse de alldrig sett förut, svärdet hade splittrats mot dess rakbladsvassa fjäll. Varelsen hade gett honom det djupa rivsar som glittrade rött pa hans bröt innan han satte eld pa den med magin.
Han gick omkring bland kropparna. En stor lättnad kom över honom. Ileria hade överlevt och fanns inte här.
Han hörde nagot brevid sig. En av bestarna rste sig med blottade tänder.
Han drog svärdet reflexmässigt, men slängde sedan iväg den kluvna klingan. Hans enda chans nu var magin.
Medan han sökte inom sig efter den vilda, okontrollerbara kraften sa skrek nagot inom honom att han var för svag.
Han skjöt undan rösten och koncentrerade sig pa den analkande varelsen.
En blixt slungades ur hans händer och varelsen ylade sitt sista skrik.
En stark smärta övervällde honom. Han var för svag.
Han föll till marken, en bortdomnande kyla kyla spred sig över kroppen.
Han lag där och visste att han skulle dö.
Da plötsligt fick han syn pa den i smutsen en bit bort.
Den var smidd i en blänkande, gyllene metall, med ett skaft i ett mörkt träslag. Ett band med märkliga runor ringlade sig upp för egen.
Härskardolken! Han var tvungen, han maste.
Men när han sträckte sig efter den förtrollade artefakten sa kände han hur den sista gnistan slocknade inom honom.
Han dog..
Ralf satte sig upp, flämtande. Nattens skugor lekte utanför skenet av den falnande elden.
Pojken kröp ihop sa nära brasan han kunde utan att bränna sig.
Det hade varit sa verkligt!
Det var bara som om det inte var det längre. Det var historia! Hans förfäders öden som smög sig pa honom när han sov.
Ralf tog en sotig pinne och rörde om i glöden sa att gnistorna yrde.
Men det där namnet. Namnet verkade vara et av hans egna minnen.
Ileria... Ileria...
To be continued...