En efterlängtad fortsättning av Ugglespecial nr 2 är närmre än ni tror. Faktiskt är den så nära den bara kan vara. Självklart kommerjag att skriva in allt på shelfwood, men till att börja med vill jag bara uppmärksamma er om att det börjar på nytt. Visserligen är kapitel 23 aningen kortare än flera andra, men kapitel 24 kommer snart.
Först en liten sammanfattning (anars kan ni läsa allt det tidigare på shelfwood):
En uppfinning av Known but to God (numer även känd som Bob) sänder av misstag in ett flertal forumister i ett mycket välbekant tv-spel. Personerna tar över rollerna i spelet och deras minnen töms på allt annat.
Lord Uggla vaknar upp en ovädersnatt och får ett uppdrag via telepati: han ska rädda prinsessan Eowyn från den onde Flamnaghim. Snart visar det sig att Ugglan har än mer att göra då han måste söka reda på det legendariska Mästersvärdet för att rädda världen från ondskan. Men först måste han finna de tre medaljongerna; Modets, Vishetens och Styrkans.
Samtidigt som Ugglan faktsikt får tag på Modets medaljong siktas en mystisk person nere i öknen där Vishetens medaljong lär vila.
I stor hast beger sig därför Ugglan med sina vänner till Heras torn på Dödens berg där Styrkans medaljong väntar dem.
------------------
Kapitel 23
Inne i tornet såg allting ut ungefär som i alla andra torn, det var bara det att det här tornet var ungefär hundra meter brett och fem meter till tak. Dock syntes inga av de monster som Ugglan och hans vänner hade väntat sig stå öga mot öga med så fort de kommit in.
?Nu då?? undrade Salamander samtidigt som de allihop slappnade av och sänkte sina vapen.
?Ingen aning? sade följeslagaren ?men vi kanske borde ta en titt på den där mysko prylen där borta?
Lord Uggla vände sig om och tittade åt det håll som Paddus pekade och försökte lista ut vad det kunde vara. Antagligen var det en stor kista, som var aningen för rutten för att det skulle synas vara just en sådan.
?En kista!? utbrast Salamander och rusade fram.
?Ta det lite försiktigt!? ropade Ugglan efter honom helt utan effekt.
Resten av sällskapet gick sedan in mot kistan, som stod på en liten upphöjning i golvet.
?Du känner inte igen det här upplägget, va?? undrade följeslagaren.
?Jovisst, snart kommer ett helt gäng monster att anfalla oss? sade Ugglan ?så fort som Salamander tagit upp någon av skatterna, så hindra honom från att öppna kistan.?
?Är det här vad du menar med skatter?? undrade Salamander och höll upp lite diverse saker i luften. Enbart skräp.
Ugglan såg förvånat mot den nu öppna kistan och sedan mot skräpet som Salamander höll upp ?hur sjutton har du redan hunnit öppna kistan??
?Träning, träning och åter träning? svarade Salamander och log.
?Kan vi använda oss av någon av de där sakerna?? undrade Remik och petade på någon oförklarlig formation av rost och damm som omedelbart föll samman i en liten hög på Salamanders sko.
?Tack så mycket? sade Salamander och slängde undan all bråte på marken medan han borstade av smutsen.
Någonting klirrade till och en kula började långsamt rulla mot dem ur skräphögen. Förvirrat stirrade sällskapet på den lilla metallkulan som långsamt rullade ned mot kanten av upphöjningen.
Ordet ?fälla? ekade med ens genom alla deras huvuden och de slängde sig omedelbart i en enda hög bakom kistan.
Lord Uggla kikade försiktigt fram runt hörnet just i det ögonblick då kulan for över kanten. Snabbt ryckte han åt sig huvudet på nytt och kurade ihop sig så mycket han kunde. Inget hände. Sedan var det tyst ett tag innan ytterligare inget hände.
När till slut ingenting hände fast det dröjde ännu mer tid, så lång tid att Ugglan under tiden hunnit rita upp en graf för antalet händelser som inte inträffat de senaste minuterna i huvudet började de slappna av en aning.
?Jag tror vi törs röra på oss nu? sade Remik till slut och alla reste sig samtidigt för att gå fram och se vad som stod på, eller rättare sagt, vad som inte stod på.
?Det?? började Salamander ?det är ju en skatt!?
?En skatt?? undrade Remik ?jag tycker snarare det ser ut som ett genomskinligt bowlingklot, fast lite mindre.?
?Fattar du inte att det är en magisk kristallkula?? undrade Salamander och gestikulerade vitt över hela platsen.
?Vad gör den då?? undrade Remik.
?Hur sjutton ska JAG veta det?? svarade Salamander.
?Ta det lugnt nu killar? sade Paddus ?vad den än gör så är det inte viktigt för tillfället. Vi måste hitta Styrkans medaljong nu, och den är antagligen högst upp i tornet.?
?Högst upp i tornet?? undrade Remik ?och hur exakt kommer vi dit??
?Vilken dum fråga? utbrast Salamander ?vi använder förstås trappen!?
?Vilken trapp?? undrade Remik och sträckte ut ena armen för att visa att det inte längs någon av väggarna fanns någon dörr, förutom den de kommit genom, än mindre någon trapp.
?Där kanske vi kommer upp!? ropade plötsligt Paddus och pekade upp mot taket där de alla kunde se ett stort hål.
?Och hur ska vi komma upp dit?? undrade Remik.
?Måste du alltid vara en sådan pessimist?!? utbrast Salamander ?det är väl klart att han vet hur vi kommer upp där, eller hur??
?Njaäe? erkände Paddus ?jag hade en stege i väskan tidigare, men den blev jag av med??
?Eh?? undrade Remik ?du hade en stege i väskan??
?Och du tappade bort den?? undrade Salamander.
?Strunt samma, vi tar det en annan gång? sade Paddus ?men hur ska vi komma upp nu då??
?Vi kanske kan använda den här!? utbrast Ugglan triumferande och lyfte upp en stor nyckel ur högen med bråte.
?Var då någonstans?? undrade Remik.
?I en dörr givetvis? sade Ugglan ?var annars använder man nycklar??
?Ser du någon dörr häromkring?? undrade Salamander.
?Det förstås? sade Ugglan och stoppade ned nyckeln i fickan men fick sedan syn på något annat ?den här då??
?Det där är en nyckel? sade Paddus uttråkat.
?Nej, det jag nyss stoppade i fickan var en nyckel? sade ugglan ?det här är en? vingmutter!?
?Det är en nyckel? sade Remik.
?Ok, ok? sade Ugglan och körde ned vingmuttern i fickan.
?Vad är det här för något?? undrade följeslagaren samtidigt som han knuffade undan resterna av kistan.
?En nyckel kanske?? sade Ugglan retfullt utan att bry sig om att se efter.
?Jag tror inte det? sade följeslagaren och lyfte upp något som kunnat vara en orange fotboll på stödben.
?Nycklar brukar inte se ut så där? höll Remik med och Paddus satte ned grunkan på golvet.
Ugglan såg sig frustrerat omkring och gick sedan fram till grunkan och avreagerade sig med en spark. Som svar började hela tornet att skaka och upp ur golvet reste sig en trappa som ledde upp mot ett hål i taket. Först nu insåg sällskapet att deras upptäckta hål inte var det enda.
?Jag sade ju det? sade Ugglan och tog täten ?en nyckel?
?En nyckel? sade Salamander, ryckte på axlarna och följde efter medan de andra stod och stirrade dumt på trappan som dykt upp ur tomma intet.