Så jag tänkte mig lite klurigheter för att tänja lite på hjärncellerna (lite).
Från vilken bok är följande stycke hämtat?
"De kom österifrån, som om de just lämnat norra Erkynland - eller, tänkte [A] frånvarande, Aldheorteskogens djup. Till en början påminde de mest om månens skimmer i blank metall, ett fjärran moln av silversken i mörkret. Hovslagen mullrade som trummande regn på ett trätak, och sedan hördes en hornstöt - en kuslig ton som skar genom nattmörkret. Och så blev de med ens synliga. En av Ules mannar blev vansinnig när han fick se dem. Han sprang skrikande in i skogen, slog armarna om huvudet som om det brann, och syntes aldrig mer till av sina kamrater.
Även om ingen av de andra drabbades lika hårt, förblev sig ingen som tillbringade den natten i Hjortskogen riktigt sig lik - och inte heller kunde någon av dem säga varför. Till och med [A] var alldeles bedövad, och då hade han ändå rest över hela Osten Ard och sett sådant som ingav andra sådan fruktan att de fick tunghäfta. Men inte ens den världsvane greven kunde någonsin beskriva exakt hur det kändes att se [C] rida."
/ Endúlin