Gnnn...ggg... aarrgh! Ska inte ge mig in det här, skaintegemiginipolitikdebatter, ska inte ...
Nåväl, ett enda inlägg ska jag göra i denna debatt, som för övrigt borde flyttas till något annat forum snart. Vi lär INTE nå någon stor enighet i detta.
Påpekande 1: Barnbidraget finansieras med skattemedel. Vårt skattesystem är progressivt. Alla vet vad det betyder?
Att behovspröva barnbidraget är precis som dagens system att ha en inkomstbaserad dagisavgift:
Ett sätt att tillfredsställa allas behov av rättvisa genom att nagga kakan från två håll. Klokt? Tja, det SER ju bra ut i alla fall. Så Jill, var inte orolig, skattemyndigheterna kollar verkligen hur mycket du tjänar. Och sedan beskattar de dig därefter!
Påpekande 2: Är det bara politiker som är ovilliga att avstå från de förmåner de har? Vi andra avstår så gärna från allt som vi ÄNNU INTE HAR. Men ingen av oss skulle vilja sänka sin levandsstandard med en millimeter för att hjälpa svältande barn i Afghanistan. (vafan, det kan ju Gyllenhammar göra, inte jag!) Jag tycker naturligtvis också att somliga personer är grymt överbetalda med tanke på de insatser de gör, oh ja. Blir förbannad nästan dagligen. Men häromdagen, när en idé kläcktes härhemma om vi skulle satsa lite på kommunalpolitik så kände jag direkt att "nej, det har jag bara inte tid med".
Så var det med den offerviljan!
Beträffande vårt A-kassesystem och vår försäkringskassa är det som bekant utformat för att passa LÖNTAGARE, och egenföretagare och fria yrkesutövare har därmed svårt att passa in i systemet. Det vet jag, suck. Å andra sidan, för att citera en bekant "du hade ju roligt när du skrev boken, eller hur? Så varför ska du då få betalt?"
Nu tror jag att det räcker från mig. Nu ska jag fortsätta göra något som jag har fett betalt för att göra, men som inte är särskilt roligt.