För att klargöra saker&ting ...:
Man får 64 öre per utlåning. Yes. FÖRUTSATT att man har uppnått minst 2000 utlåningar på ett år, annars går dessa pengar in i den dära författarfonden som sedan delar ut stipendier och sånt. Hur räknar man då dessa utlåningar? Jo, man tar stickprov och gör sedan någon statistisk beräkning på det. (Rena stenåldern, eller? Det finns väl datorer nuförtiden?)
Jag vet inte om jag kommer upp i mäktiga 2000 i år. Min bok tycks visserligen ha kravlat sig in på större delen av svenska folkbiblioteken, och jag tror att de lånas ut i ganska god utsträckning. (Det är ju fantasy! Enligt bibliotekarierna är det en enorm efterfrågan på sådana böcker ...) Men säg att jag ändå missar taket. Då går "mina" pengar in i den där fonden och så blir det någon annan som får ett stipendium istället - och inte blir det jag, eftersom jag inte uppfyller några kriterier åt något håll.
Vidare i debatten: om man ser till de siffror som Karl-Johan presenterar, så får de flesta författare ändå klara sig utan bidrag. (Och eftersom bara en bråkdel tjänar mer än en bråkdel av existensminimum på skrivandet så får man hitta andra jobb. Också.)
A-kassa? Ja, vad heter den då? Det finns inte ens ett fackförbund för författare, bara något som heter Svenska Författarförbundet där inträdeskravet förutom vissa formella regler också tycks baseras på något slags godtycke hos styrelsen. Det gäller att skriva "rätt" litteratur annars blir det nobben. (Och därmed är detta, som jag ser det, ingen fackförening.)
Producerar inte författare något? Gör de ingen nytta? Nu blir jag förbannad. Författare SKRIVER BÖCKER. Böcker handlar om allt möjligt. Det finns böcker som legat till grund för världsomvälvande händelser, och det finns böcker som ingen bryr sig om ja, det finns böcker till allt. En del böcker är mycket, mycket betydelsefulla - andra kanske mest fyller en funktion som tillfälliga glädjespridare, men kom inte och kalla dem ingenting. Allt som tillverkas i fabrik (av rejäla arbetare i blåställ?) är minsann inte heller alltid omistliga saker.
Att författarpenningen inte ska omprövas med jämna mellanrum tycker jag också låter lite dumt.
Eftersom jag jobbar som civilingenjör är jag väldigt välsituerad jämfört med många andra författare i Sverige idag. Men jag har, till stor del för mitt skrivandes skull, gått ner till deltid på mitt hederliga knegjobb. Det är en minskning med åtskilliga tusenlappar i månaden, netto.
Jag får fortsätta att se skrivandet som en trevlig hobby (fast jag är numera registrerad egenföretagare i branschen också), och det bästa är ju när denna hobby kan glädja någon annan.
Att sedan denna lilla hobby kostade många gånger mer jobb än en examen i teknisk fysik, det får man ju ta. Likaså att det finns en och annan snobb som gärna vill antyda att fantasyskrivande är ett sätt att tjäna grova pengar med minimal ansträngning.
Äsch, jag har ont i huvudet idag och det snurrar bara. Nu skrev jag säkert något snurrigt men jag orkar inte kolla...