Jag vet inte om det är den som valt boken som ska recensera först? Jag gör det i alla fall.
När jag såg att boken var från 1968 väntade jag mig ett "flummigt" språk, men det var det ju inte. Språket var enkelt och beskrivningarna var behagligt invävda i händelserna men ändå tyckte jag den saknade något... Kan inte sätta fingret riktigt på vad. Känslor kanske. Eller så var Ged bara känslokall och osympatisk. (Fast det blev bättre i slutet)
Det var skönt också att boken kändes avslutad så man slipper springa och leta rätt på nästa i serien.
Ska bli spännande att se vad ni andra tyckte om den.