Striderna och stridsscenerna var enligt min uppfattning ganska dåliga. Grymt besviken på Moria, som borde ha kunnats göra mycket mer skrämmande. Nu får man höra "det tar 4 dar att ta sig igenom" och utan att man fått intryck av att någon tid gått så är de framme - en svaghet som återkom i andra delar av filmen. Det kändes som om de försökt komprimera alltför mycket för att filmen inte skulle bli för lång. Men ändå tar de med en lång (och säkert dyr) scen med sjö-monstret...
Nå, åter till stridscenerna: varför, varför måste man ha ett så idiotiskt avsnitt som en tittutlek med ett grottroll (som dessutom påminde väldigt mycket om det i Harry Potter!)? För att inte tala om det klassiska springa mellan benen-klippet. Är det för att 11-åringarna ska skratta, eller vad?
Moria hade kunnat göras bättre om de gjort filmen ett par minuter längre: gett intryck av att de faktiskt vandrat omking därnere i flera dagar, börjat med trummorna när Pippin släppte ner en sten i en brunn (inte ett skelett i Mazarbuls kammare som i filmen!) och sen låtit stämningen sakta byggas upp (svaga knackningar i djupet som i boken) fram till att de hittar boken och läser dvärgarnas redogörelse av vad som hänt tidigare.
Och VARFÖR få det till att ingen visste vad som hänt med dvärgarna i Moria? Gruvan hade ju legat öde väldigt länge innan Balin fick för sig att återerövra den, men alla visste ju att något ont hänt dem eftersom budbärarna slutat komma flera år tidigare. Det är korkat att göra på det sättet som de gjorde, dels för att det retar upp de boktrogna :-), men kanske mest för att de som inte läst boken blir lite förvirrad (hade inte Moria erövrats av den grymme balrogen, och var det alldeles nyss då eftersom Gimli trodde att dvärgarna bodde kvar?) *förvirring*
Dumt och onödigt. De borde ha strukit "hoppa över vacklande pelare"-scenen och lagt mer krut på att bygga upp stämningen.
Sarumans Uruk-hai var misslyckade - alltför människolika. Jag inbillar mig att det inte bara är jag som föreställt mig fetare, fulare, mer orcherliknande bester. Man måste inte heller fokusera på en av deras ledare som man gjorde i striden med Boromir heller: vi vill inte lära känna någon orch närmare, och det blir bara löjligt. Istället skulle man gjort striden som så att Boromir röjer så vilt att orcherna backar utom räckhåll och ett antal plockar fram bågarna och skjuter honom så full med pilar att han liknar ett piggsvin. Inte någon fånig man-mot-man-strid som i filmen. Grym, mer verklighetstrogen, slakt.
I ärlighetens namn var jag dock grymt impad av andra delar av filmen: det storslagna landskapet, skådespelarna som i de flesta fall var ruggigt rätt, de tekniska effekterna med krympta hober och dvärgar, snygga kostymer med mera. Jag tyckte också att de skurit och lagt till nya delar tämligen bra - att filmen slaviskt skulle följa boken är ju en orimlighet.
Liksom Star Wars episode 1 verkar filmmakarna dock drabbats av en släng "nu ska vi göra saker 11-åringarna gillar"-sjuka. Fast mycket, mycket lindrigare.
Nä, nu ska jag gå och se om den och se om jag tycker samma sak igen!