Klokt talat, Alandor! Det är dessa "gester" (stora eller små) jag talar om när jag menar att de ska föra handlingen framåt. Tyvärr blir det alltför ofta ett gestikulerande på tomgång. Typexemplet är när någon säger "jag vet inte" varpå författaren påpassligt nog lägger till ett "Han skakade på huvudet". Lite onödigt med både-och, eller hur? Men om upplysningen istället säger "han vände bort huvudet" så tillför det något. Som läsare förstår man att personen ifråga ljuger.
Enkelt exempel, jag vet. Men Alandor har helt rätt i att man måste ge läsaren en chans att tänka själv. Ibland blir man förvånad över hur mycket information man kan skala bort och ändå få läsaren att förstå vad man menar. (Omvänt: ibland blir man förvånad över hur vissa saker kan tolkas av somliga personer fast man tyckte att man var såå tydlig ...)
Det finns en hel del böcker som är skrivna som filmmanus, tyvärr. Man ser direkt hur de är tänkta att se ut i TV eller på bioduken, men själva berättandet, hjärtat, saknas på något vis.